Om jag får lägga mig i tidigare tjafs (kan inte låta bli): om man nu tar Sylvias kommentar som exempel tycker jag att det är stor skillnad mellan att säga "det känns knasigt att träna med alkohol kvar i kroppen", som är ett personligt konstaterande, och "
Jag genomför alltid ett träningspass även om jag har sovit mycket/lite, ätit mindre bra, trött, dåligt väder, bra väder, bristfällig utrustning, oavsett tidpunkt på dygnet, oavsett passets längd och intensitet.
Däremot om jag druckit alkohol så hoppar jag
Det var många herrans år sedan jag var bakfull - blir jag det nuförtiden är det "olycksfall i arbetet". 🙂 Skulle jag vara det skulle jag inte springa.
Däremot dricker jag väldigt gärna rödvin och har inga som helst problem med ett par glas på kvällen i
Om man gillar att sitta mycket på krogen, och är intresserad av att träna regelbundet får man nog snällt tugga i sig några bakispass.
Jag tror att det är karaktärsdanande.
(Däremot är jag inte säker på att det går bra ihop med olympiska ambitioner.)
Har förstått att det dracks mer på 80-talet inom idrotten än det görs nu. Kanske därför man var bättre förr? 😉
AL: Resultatet av 3 fina, stora, danska julöl blev en seger dagen efter. 😉
Det säger kanske mer om motståndet än "prestationen". Frågan är ändå om det är något som egentligen gör någon nytta.
