Jag springer vilken tid som helst från tidig morgon till sen eftermiddag. Om jag springer för sent har jag svårt att somna efteråt. Otrygg är jag aldrig men det är svårt att se stenar och rötter på obelysta stigar när det är mörkt 😉
Jag springer när det går, ofta kört lunchrundor på jobbspåret, som väl kan räknas som bland det säkraste ... tidiga morgonturer innan barnen vaknat till.
Varit ute vid tiotiden på det obelysta 5-km-spåret i skogen också och när det då mörknat börjat fund
Jag springer både själv och i sällskap. När jag springer själv springer jag på vägar, skogsvägar och löpspår i skogen och känner mig hyfsat trygg, åtminstone så pass att det inte hindrar mig från att springa. Men när jag möter en kille/gubbe (eller flera)
Jag tänker faktiskt på det och försöker hålla övertydlig distans när jag möter en ensam tjej i spåret.
Egentligen är det för tråkigt att det ska behövas men om det kan göra att tjejer känner sig tryggare i spåret så tycker jag att det absolut är värt de
Jag ser att tjejer i spåret reagerar ibland. Jag brukar öka lite för att springa ifrån dem så de slipper vara oroliga. Jag tycker att det är jobbigt att vara misstänkt men å andra sidan är det nog värst att vara den som misstänker och behöver vara på sin
Jag försöker le 🙂 och säga hej (så gott det går, man är ju lite ansträngd ibland) när man möter en tjej. Springa om med lite avstånd, är ju bra, många har ju hörlurar så de kan ju bli skrämda då de inte hör att man kommer.
Jag tror dock att tjejer är m
I spåret har jag inte märkt att tjejer reagerar. Å andra sidan springer jag ofta på ställen där det inte är så mycket folk så de tjejer som vågar sig dit är nog ganska trygga i sig själva. Dumt att det skall vara så för det är fina ställen att springa på.
Jag känner mig sällan rädd när jag är ute och springer, och framför allt inte om jag möter någon som oxå är ute och springer. Däremot kan det kännas otrevligt om man man möter någon som inte verkar träna, utan bara "är där". Fast det värsta är nog inte "s
När jag bodde på landet var jag aldrig rädd. Men jag löpte ju nästan aldrig där heller 🙂
Nu när jag bor i stan så springer jag hemifrån och liksom bara ut och då är jag i villakvarter och på strandpromenaden som alltid är välbesökt. Eller ett av stans
Brukar springa och åka skidor med pannlampa ibland vilket kan vara kanska pulshöjande när det dyker upp ögon som reflekterar i lampan eller när ugglor, rävar och råbockar börjar hojta nära inpå.
Har vart nära byxbyte ett par gånger 🙂
Sen så har jag öv
