En arbetskamrat blev jagad av en ilsken älgko när han var ute o sprang. Fick "gömma" sig bakom träd och ta ett i taget tills han kom han kom så långt undan att han kunde springa hem igen. Han springer aldrig i de skogarna igen. Trots att den ilskna älgkon
Björnar är oförutsägbara (de har ett för människor otydligare kroppsspråk), och alltför många har underliga idéer om att de är "snälla", men det finns färre björnar än älgar, rätt mkt färre 🙂
Konstig, jag bor i Solna utanför Stockholm och springer vid Råstasjön och i Hagaparken men jag har aldrig ens reflekterat över att det skulle finnas en överfallsrisk. Jag springer alltid själv. Min mamma säger att jag är så stor så ingen vill ge sig på mi
Nej, men har man råkat illa ut så aktar man näbben.... 🙁
Jag brukar inte vara skraj när jag är ute och springer. Men idag skulle jag ge mig ut på en ny långrunda (13,5 km) som jag letat ut på kartan. Jag tyckte att jag kollat in vägen ordentligt men tog ändå fel på ett ställe. Vägen gick över en bondgård, blev
Allvarligt, vare sig man är ute och springer eller vad man gör (maken satt uppe och såg på "Sista färden" inatt om det nu har med saken att göra (jag har aldrig sett den)) det där med tillit; man litar ju för det mesta på att vissa saker inte händer, och
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1078764,00.html
Ok... jo jag skulle nog vara mer rädd om jag mötte en sådan här än en björn O.o
Nej den skulle inte jag heller vilja träffa!
