Såhär resonerar jag, säg till om jag har fel i något.
Under ett 2h-långpass kan 1500kcal vara rimlig förbrukning. 1g kolhydrat innehåller 4kcal, som samtidigt i glykogenform i kroppen binder 3g vatten. Således kan man räkna med att man tappar lika många
O så kommer vi snart till länkar till sidor där det visar sig att elitlöpare under långlopp går ner rejält i vikt/dricker väldigt lite men ändå presterar på topp ...
En viktig, och mycket enklare, takeaway från den här diskussionen är väl att Magnus ska dricka 1 L vatten per mil på långpassen
>Markus, Anders (och andra)
Det verkar faktiskt mest som om det är ordförbistring som utgör problemet här. Ni använder samma ord, vätskeförlust, men ni definierar det olika. Förutom det verkar de flesta vara överens.
- Anders (och några andra) använder
Var med i forskningsstudie i samband med lidingöloppet för ett par år sedan, hyggligt noggran mätning precis före start och efter mål gav -3kg. Så ett kilo per sprungen mil/timme verkar vara en bra gissning för mig själv i alla fall.
Jenny har rätt, och jag inser att min definition kanske är tveksam. Anledningen till min definition är att jag inte tycker "all vätska som lämnat kroppen" är den intressanta vätskeförlusten, även om det är korrekt i sig att man blivit av med så mycket vät
Peter, varför skall jag dricka 1 liter per mil? Det vore ju tre ggr mer än vad jag drack igår. Jag har svårt att få i mig så mycket utan att bli illamående.
"Take it away" snarare än "takeaway". 😉
Därför att du gick med förlust.
Du tappade 1.2 kg + 0.7 kg alltså nästan 2 kg på 1.5 mil
Och varför vill du att denna viktförlust skall ersättas av vätska under loppets gång?
Ja, det är en bra fråga! Undersökningar verkar visa att toppresultat (segrar i stora tävlingar, t ex) görs under avsevärd västskeförlust - rimligen utan att det påverkar prestationen särskilt negativt
