Gick det bra då?
Javisst, efter de där 68 kilometrarna har jag alltid haft inställningen att klarar jag den sträckan så klarar jag hur långt som helst. Just nu har jag 245 km som distansrekord. Jag har inte räknat 10%-are för att komma dit.
Micke beskriver nästan i detalj min transition från soffpotatis till marathonlöpare via löpslingorna på Hellasgården (L)
Då är ju ett vinnande koncept! Konstigt att jag inte riktigt lyckas hålla mig från dumma skador då... 🙁
Jag utnyttjade också en klubbanläggning.
En dag satte jag upp en skylt med dödskallevarning för 2,5:an.
Jäkla sadistiska orienterare var orsaken därstädes.
Tänk om man vetat då hade man börjat med 10:an i total ensamhet.
( Så att ingen såg hur mycket man
Hahaha! Tack, K-G för att du raserade bilden av att min kropp var starkast och friskast i hela världen! 😉 Jag måste vara extremt klen helt enkelt... 😉
har jag gjort mig besväret att ta mig till ett motionsspår så är 5 km det minsta som är värt att springa.
Håller med christer, har man tagit sig hela vägen dit så känns ju inte som om man vill springa en sketen 3km-runda :P.
Har man offrat sig och tagit bilen till något ställe så ska det bannemig vara en riktigt lång runda, eller två :)!
Jag har mycket sällan ont när jag tränar. (Om man bortser från träningsvärk...)
Får jag ont betyder det att något är fel. Om jag sedan vilar är en heeeeeeeeelt annan femma 😉
Edit: eeeeeeeeeeh, jag missade en hel sida med inlägg. (#)
10%-tanken kommer troligtvis ifrån tävlingsidrottare som vill hålla för en volym/kvalitetsökning. Den har inget med motionärer att göra.
