Sylvia.
Du är nog väldigt mänsklig.
De flesta teorier om vad man skall göra har en hel del rätt,
men
1. Vi är olika.
2. Tror ej teoretikerna tänker på sådana som dig.
Marathon och längre.
Kan det var nyttigt?
Extrapolerar man vad som anses nödvändigt
Tina, du skriver väl upp allt det här noggrant? 🙂
Tina.
Hoppas du inser att du SKALL vräka i dig alla förslag efter varje pass. 😉
K-G, tack för det svaret. Men jag känner mig rätt så ensam om det här fenomenet, då andra kan dra i sig både pizzor, semlor och kilovis med godis efter riktigt långa löpningar om man läser här på FB, och har glupande aptit. Ingen pratar om hur dålig aptit
Sylvia: Jag är likadan.. det tar hur länge som helst efter en riktig utmaning för mig att kunna äta. Efter öppet spår iår fick jag i mig lite potatis och åt inte föränn sent på kvällen och inte ens då åt jag mycket.
Men det är bara om jag tar ut mig som
Sylvia + Björn + mig = 3.
Viftar - här är en till. 🙂
Men jag bryr mig inte och bråkar inte med mig själv. Min kropp säger säkert till när den vill ha käk tror jag. Jag dricker hellre något direkt efter ett mastigt pass och äter senare.
Jag är iofs ganska bra på att äta även om jag inte är hungrig men hungrig är jag sällan efter längre lopp. Efter båda mina järnmän tex har jag tom haft svårt att äta nästan som om svalget var infekterat. Svårt att svälja. Dessutom har jag inte varit speci
Efter Uppsala ultra pallrade jag mig tillbaka till hotellet, kröp till kojs och sov en timma, vaknade av andra anledningar än hunger och sen kunde jag äta! Jäsicken så jag kunde 🙂
Då ÄR vi ju några som funkar så här! Känns skönt att veta att det inte är helt onormalt att rata en knallgod hotellfruskot bara för att man har råkat springa i sex timmar dagen innan. 🙂
Jag lägger inte heller ner nån energi på det där. När kroppen vill
