Mattias: Hon ser faktiskt inte ut som en blandning utan som en "riktig" hund, obestämt vilken dock 🙂 Och huuuur många gånger ska jag behöva säga att jag vill ha tydliga plakat och/eller upplägg?! *suckar och tittar strängt på Mattias*
😉
Och oss em
Linda: Här kör vi tillvänjningsträning till otydliga plakat, för det är så det är hos de flesta här i livet. Å andra sidan kan jag nog komma med tydliga plakat när det behövs. *visslar oskyldigt i obestämd riktning*
Tredjeplats är inte alls illa. Tänk ba
*muttrar något obegripligt eftersom Mattias ändå säger sig förstå*
😉
Fyar Mattias eftersom det plötsligt blev osäkert om hon helt plötsligt råkat ställt sig "i obestämd riktning" eller inte? Hur ska man veta sånt när det enda man ser är en skog av otydliga plakat?? (#)
Eller vad säger du, Linda? Känner inte du också att v
Jodå Jessie, jag tycker att vi nog får ta in honom på en omprogrammering om inte annat. Så får vi se vad som behövs sedan! Hämtar du sprutorna (tror att kanylen på 30cm räcker), bilbatteriet och kopparkablarna så tar jag tången, bremsen och insticksmodule
Jessie: Det är det som är bra med obestämda riktningar, det kan träffa precis vem som helst som VILL bli träffad. Det som är dåligt är att det antagligen missar de som borde bli träffade, om det nu skulle finnas någon sådan.
Linda: Jag är osäker på om er
Mattias: Det vet du väl inte förrän du har försökt?! *ser oskyldig ut och gömmer bremsen bakom ryggen* 😉
(viskar till Linda: Visst ÄR de lite söta när de tror att de redan är fix och färdiga? De vet så lite de små liven.. *får något ömt i blicken* )
*viskar till Jessie* Ja visst är det! Jättegulligt, men det gäller att njuta för sen växer de upp alldeles för fort.
Nämen vad gulliga och omtänksamma ni är, Linda och Jessie. *känner sig alldeles varm*
Linda: Nej, du har helt rätt, man ska prova nästan allt. 🙂 Nu var jag tvungen att wikipeda upp vad brems var för något också. Dessa hästtermer.
