Sätt upp direkta mål med träningen. Och små någorlunda nära mål, inte två år framåt. Skriv det på insidan av pannbenet så du har det med dig ut i spåret. Där har du din coach och din peppning. Fast det kanske bara funkar på tjuriga typer...eftersom du frå
Ingmarie, att du springer en mil och är glad och nöjd och har krafter kvar, till och med känner dig utvilad, det är något som är helt fantastiskt. När man motionerar så mycket som du gör (jag har kikat i din träningsdagbok) är man allt annat än lat! Men j
För stunden kan A och B ha lika kul, för de har ju båda lagt upp löpningen som de känner för det.
Men B kommer högst sannolikt att nå större förbättring och då blir det ju också roligare.
Mycket givande att ta del av era synpunkter. Tack!
Grejen är nog att jag alltid haft ganska roligt och inte känt någon större press när jag gjort något. Och det är väl helt okej, men det skulle vara spännande att testa en annan strategi. Om man gjort på
Fredrika: Häftigt med marathon - grattis! När man springer sitt första marathon verkar det vara en väldigt listig strategi att ta det rätt lugnt, tycker jag. Hur mycket längre hade du orkat springa, tror du?
Jag håller helt med tanken om att det mesta sitter i huvudet.
Jag tycker A skall sätta upp delmål och huvudmål. På så sätt får man lite draghjälp och övervinner latmasken då och då.
Annars kan man, när det känns motigt att ge sig ut, försöka tänka på h
Ingmari, svårt att säga eftersom jag inte vet var gränsen går, men jag hade gladeligen tackat ja till en mil till i alla fall.
Ingmari: Du får helt enkelt hitta en slavdrivare som jagar på dig. Jag känner verkligen igen mig i din A-person och när jag började springa efter ett långt (8-10 år ungefär) skadeuppehåll (uppehåll och uppehåll förresten. Jag rörde mig inte så jäkla mycke
Jag tror egentligen inte mål och delmål skulle fungera så bra för mig; jag är inte så strukturerad i det avseendet. Och jag skulle lätt kunna justera mina mål i efterhand, tror jag. Fast å andra sidan har jag faktiskt ett litet - ska vi kalla det försöksm
Maria: Jag gillar verkligen ordet komfortträsket. Det är där jag oftast klafsar omkring.
Men i fortsättning är det "Life in the fast lane" som gäller för min del;)
