Det jag märkt är att LVG cyklister oftast nickar medans andra vevar med armarna.
Håller med martin.
Hälsar alltid och folk hälsar oftast på mig.
Samma när jag springer. Tror heller inte folk blir så arga för att man är ivägen, och allt vad de hittar på, om man hälsar.
Jag hejar när jag möter någon som antingen är likvärdig mig själv eller ser snabbare ut 😉
(plus att dom måste ha vita strumpor!)
ett sidspår i ämnet.. ang. att märkas...
hur många får höra ett varnande tut av bilister som närmar sig bakifrån!?.. det har ännu inte hänt mig.. och då cyklar jag på väldigt små och smala vägar runt omkring Valdemarsvik..
O när d gäller i hälsa så fic
En bilist per runda brukar tuta när dom kommer bakifrån. Och då kan de ändå vara bred fin väg med inget möte...
Om ni kör förbi en annan cyklist då, hälsar ni då med? För det kan ju vara lite känsligt att först köra förbi och sedan heja, det blir kanske mer *hej då* i så fall...? Jag har aldrig kört förbi en annan racercyklist men blir titt som tätt omkörd och då f
juste, jag har en orsak varför jag inte hälsar, hjälmen åker ner i pannan så jag måste böja upp huvudet väldigt mycket, och då ser man ju bara för löjlig ut.... (borde fixa en ny och bättra hjälm I know..)
Men ja, ska ändå bli bättre på att vara trevlig!
Om man kör förbi någon så erbjuder man sin rulle
Självklart erbjuder jag hjälp. Fast bara om det är en racer eftersom jag skulle ha väldigt svårt att hjälpa någon med MTB/hybrid med en punka då min slang knappast funkar för dem.
Jag cyklar - gissningsvis - längs samma småvägar som Martin och här hälsas det friskt (så länge man är utanför tätorterna).
Men helgens turer pekar mot att långt fler hälsar när jag cyklar i min klubbtröja än när jag har en anonym cykeltröja.
