Långpass på minst 90 min i obanad mark är svårslaget.
Då tiden, alltså resultatet, spelar mindre roll nu är mitt favoritpass ett långpass där upplevelsen maximeras. Det kan vara ett kvällspass med pannlampan som kompis, eller ett pass man kanske kan kalla exictentiell löpning. Upplevelsen är det viktiga, jus
just nu: morgonmilen som börjar i beckmörker och avslutas i rosa soluppgång med gulskimrande lönnlöv överallt 😀
Vilopass är absolut favoriten och på andra plats kommer tävlingar.
De pass då jag känner att jag klart - orkat mer än tidigare. Pass på milen, olika miljöer. Då benen och andningen är lätt dvs jag behöver inte kämpa mot en strejkande kropp.
Lunchpassen är mina favoriter just nu
Sätta datorn i stand-by läge, lägga telefonen kvar på skrivbordet. Ut till dagsljus o höstfärger, det doftar nedfallna äpplen och jord från trädgårdarna och luften smakar på något sätt så väldigt väldigt gott när ja
Där håller jag med Jenny, lunchpass är guld! Det är som en ny dag på eftermiddagen och man är fylld av härliga endorfiner. 🙂
Måste lägga till en ny favorit, börjar inse att intervaller i backe är jäkligt nice!
Att springa i skogen. Både ett lugnt återhämtningspass och backvarv/terrängintervaller har sin charm.
Nerjoggen efter en riktigt lyckad tävling
