Jaha, så blev det då ändå så att jag hamnade i tidsnöd till slut… Den här gången var det faktiskt så illa att jag insåg att jag inte skulle kunna hinna runt innan det blev ny dag. Visserligen hade jag ju kunnat gå en kortare sträcka istället för den vanliga rundan på 2,41 km, men jag bestämde helt sonika att jag fick springa istället, delvis som straff för att jag inte hade sett till att få det överstökat tidigare. Ur ren träningssynpunkt gav det kanske inte så mycket, men min beslutsamhet sattes på prov redan tidigt, så det blev väl en slags mental träning istället. Att stå på mig och kämpa vidare trots att det är jobbigt är ju något jag skulle behöva bli bättre på generellt. Det var jobbigare än jag hade väntat mig att springa; kanske på grund av löpbandsträningen tidigare ikväll eller det faktum att jag inte hade tagit löparskorna utan istället några vanliga gympaskor som är lite tyngre, men jag lyckades stå emot frestelsen att sluta springa och börja gå istället. Ärligt talat så passerade det en viss gräns, och efter den kändes det inte längre så lockande att gå. På det hela taget var det väl en bra erfarenhet, men jag får ändå skärpa till mig med Streak Walkandet: jag är ju bara på min sjätte dag! :-O