Jag summerade av flera anledningar aldrig 2007 och gör därför det kort här, för att få en bakgrund till målen 2008.

Min far dog den 18 februari efter att ha blivit sämre och sämre under hösten 2006 (han var sjuk under många år). Det präglade självklart hela året, i synnerhet första halvåret efter hans död. Jag vet att jag har minnesluckor, t.ex. helt glömt bort personer jag pratat med: förlåt! Träningen blev en fast punkt, ett sätt att hålla sig flytande.

Trots det lyckades jag med några saker som att för första gången springa halvmaran på under 1:20 och sätta personbästa på ironman (10:18). Ungefär en månad innan Berlin marathon kom gnistan tillbaka, men det räckte inte helt. Jag missade precis under-tre-timmars-målet: 3:00:08.

Under hösten satte jag upp några huvudmål för 2008:
– Under 3 timmar på Boston marathon
– Kvalplats till Ironman 70.3 World Championships via IM 70.3 Austria
– Under 10 timmar på Kalmar triathlon

Dessutom satte jag några mindre mål:
– Under 1:20 på Göteborgsvarvet
– Under 2:15 på Lidingöloppet

Följande taktik använde jag för att försöka uppnå målen:
– Fokus på löpning fram till Boston marathon (Szalkais sub-3-program)
– Fokus på cykling mellan Boston marathon och IM 70.3 Austria

Efter det hade jag dessvärre ingen bra strategi 🙂 och det kom att märkas på resultaten.

Boston marathon gick alldeles lysande! Jag prickade formen perfekt och klarade målet med god marginal, trots att jag var tvungen att göra ett toastopp! Boston marathon är ett verkligt kul lopp: publiken är helt otrolig! Om man skall springa ett marathon i hela sitt liv så spring i Boston! Ja, jag har sprungit NYC marathon också… Hursomhelst var det första målet avklarat.

En lustig detalj är att jag några veckor innan Boston marathon sprang Vårtävlingarna i Skatås (32 km), övertygad om att jag skulle köra det som ett långpass i 4:30-fart. Det var helt fel tänkt eftersom jag vann loppet :-).

Tiden mellan Boston och IM 70.3 Austria cyklade jag så mycket jag hann men kände mig inte helt nöjd med mängden. Veckan innan loppet var det dessutom dags för Göteborgsvarvet. Skulle formen räcka till 1:20? Det gjorde den! Ett av de mindre målen var avklarat!

Planen för själva loppet blev något i stil med simma halvkasst, cykla ok och spring grymt. Det funkade! På löpningen kändes det som att jag flög förbi och blev bara omsprungen av en person, som inte tillhörde min åldersgrupp. Jag sprang mig till min kvalplats, den femte av totalt sju slots: det andra stora målet var avklarat.

Veckan efter IM 70.3 Austria, alltså två veckor efter Göteborgsvarvet, sprang jag som farthållare i Stockholm marathon, i 3:30-gruppen. Det var dumt: jag kände mig trött i benen redan efter 25 km. Efter maran hade jag svårt att hitta tillbaka till formen igen, och blev förkyld och dessutom omotiverad. Därför missade jag det tredje stora målet. Efter sådär 16 km på löpningen bröt jag i Kalmar eftersom jag helt enkelt inte hade viljan. Jag bestämde mig för att inte köra någon full IM igen.

Efter det tog jag det lugnt ett tag och jobbade mig tillbaka. Tjörn triathlon kändes roligt och jag klarade tidsmålet på Lidingöloppet ganska lätt. IM 70.3 World Championships var kul och gick helt ok! Slutligen bestämde jag mig för att göra ett försök med en hel IM igen, trots allt.

Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med året, trots svackan! Nästa år kommer jag att dra ner på antalet stora mål…