Jag hoppade av Triathlon Väst under året och det rörde upp känslor hos somliga. Några har gnällt över att jag har tävlat (nåja) för en “postorderklubb”. För det första bestämde jag mig för att hoppa av Triathlon Väst först och först sedan för om jag skulle vara med i någon annan klubb. För det andra tränade jag mer med mina “postorderkompisar” under vintern 2008-2009 än jag tränade med Triathlon Väst, så valet kändes logiskt.

Varför bestämde jag mig då för att hoppa av?
– Triathlon Väst har rejält fokus på simning och många pass. Att lägga andra pass (som löpning, t.ex.) samma kväll som ett simpass betraktas av många som att häda. Simning är inte min favorit, milt sagt. Dessutom har jag svårt att somna efter ett sent simpass (som i Åby) och har ingen lust att slösa bort tid och bränsle på att åka åtta mil till Fjärås för att simma. Med andra ord slutar det med att jag simmar själv, trots den rika floran av simpass.
– Det finns en köra-huvudet-i-väggen-mentalitet på löp- och cykelpassen, vilket inte passar mig och min träningsfilosofi. Cykellångpassen på träningslägren har alltför ofta slutat med att jag har cyklat ensam och vad är då poängen med att ge sig ut tillsammans? Angående löpintervallpassen är min känsla att de ofta är för hårda och för långa. Skaderisken är stor och nyttan inte optimal.