Så var ännu ett år till ända. Inte helt misslyckat, men inte särskilt lyckat heller.
Det började bra med finfina skidförhållanden, men sen kom första skadan när jag bröt tummeliten på DM-tremilen och sabbade uppladdningen till ÖS. Tack vare förstående läkare, ett formgjutet skydd och mycket tid med Gerdahallens stakmaskin kunde jag ändå genomföra ÖS på en anständig tid.
Veckan efter ÖS kom nästa skada när höger axel gick ur led för första gången sen stabilitetsoperationen 1997, helt oprovocerat dessutom. Denna skadan var värre eftersom det i princip var stopp för all träning de första veckorna.
Första maj var det tävlingsdebut för året med DM på 3000m och då hade jag iaf fått upp farten lite och joggade in på 11:40 efter ett säkerhetslopp. Veckan efter sprang jag de tre längsta sträckorna på Humlestafetten och ytterligare nån vecka senare så kroknade jag som vanligt på Varvet pga backinvaliditet och brist på långpass.
Sen var det tävlingsfritt i väntan på Gabriel som tittade ut den 26:e juni. Inledningsvis skötte jag träningen någorlunda efter det, men min vision av att han snällt skulle åka vagn med mig när jag sprang blev det inte av eftersom han de första månaderna av sitt liv började gallskrika så fort han blev lagd i vagnen. När jag började jobba igen efter 7 veckor inleddes däremot förfallet och efter 5000m-DM insåg jag att jag var tvungen att skärpa mig. Ett par långpass mellan Lund och Malmö plus att jag såg till att genomföra de långa intervallerna gjorde att jag gick under 42min för andra gången någonsin i mitten av oktober, det var nog säsongens höjdpunkt resultatmässigt. Sen blev jag sjuk lagom till Yddingen och därefter var säsongen över. 1203 loggade kilometrar blev det plus lite cykling och skidåkning.
2012 blir nog sista chansen att fixa den där drömgränsen på 40min på ett tag, tiden räcker inte till för att träna 5 ggr per vecka utan omgivningen blir lidande. 6 månader pappaledighet med en Gabriel som har börjat uppskatta vagen gör att chansen finns detta året också, men sen är det nog över. De enda målen för 2012 är
1. Springa 10km under 40 min
2. Genomföra ett marathonlopp igen
Som sagt det går men man behöver prioritera hårt. Om man inte tycker det är värt det förstår jag verkligen. Jag umgås själv ständigt med tankar på att trappa ned, men så får man till en bra period och känner att kroppen svarar, då är det bara underbart.
Jag vill inte övertala dig eller så, jag vill nog mest rättfärdiga för mig själv att det är OK att satsa och att för mig går det att få till utan att det påverkar familjen för mycket.
ja ja! Stockholm! Så kan vi subba 3.25 tillsammans.
@Helena: Troligen Odense. Platt som en pannkaka och på hösten så jag hinner träna.
@Joey: Tack. Du har ju visat att det går att kombinera även om jag tror att det blir svårare för mig eftersom vi har disjunkta arbetstider hemmavid och kollektivtrafiken inte ger några alternativ mellan 5 och 21km.
@Klösis: 25:e mars är för tidigt. Kalmarmilen kanske?
@HD: OS är 2012, jag recenserade 2011. Jag tror att Stockholm ligger fel i tiden för mig också, men jag ska fundera på saken.
Ledsen att vara så petig, men du har skrivit fel. Det har smugit sig in några prickar över OS…
Jag har en plats till Stockholm marathon som jag inte kan utnyttja, ifall det är intressant för dig att springa i fel namn.
Jag gör som joey. Springer i Svartkräksmåla på lunchen eller hoppar av bussen 12 km från jobbet och springer resten. Eller springer hela vägen om man vill ha en långpanna. Passar bra med familjeliv och andra i familjen som vill träna. Sovmorgon har man aldirg ändå med småttingar… Jag funderar på en halvmara i Karlshamn den 25 mars, kanske vi kan ta en tigerkamp då?
Då har vi ett gemensamt mål: miltiden. Jag kan ställa upp och dra när det är dax för ditt perslopp. Det är jag skyldig dig 🙂
Lycka till Tiger! Jag hoppas att du skall hinna med många år till. För min egen del ser jag det som en evig fråga om prioritering och planering. I veckorna springer jag alla pass till eller från jobbet eller på lunchen, men då har jag haft det som en viktig parameter i valet av arbetsplats. Sedan ger jag upp “min” sovmorgon lördag eller söndag för att köra långpass. Visst transportlöpningen tar något längre tid än ta tunnelbanan och lunchen blir lite längre än om man käkat med kollegorna, etc men det är inte så mycket. Subtraherar man lunch- transport- och sovmorgontid så är jag nog nere på ett par-tre timmars extra tidsåtgång i veckan. Det har jag inga problem att motivera för mig själv eller min omgivning.
Anna-Karin: Det är aldrig för tidigt att få lära sig om löpning 🙂
Tiger: Drygt 250 km färre än mig under året – 2011 var definitivt inte ett vanligt år 🙂 Håll nu alla kroppsdelar intakta och på sin plats och spring omvägar kring alla basilusker det här året! Vilken mara siktar du på?
Gabriels bok verkar kul.
Tack! Jag ska köra ÖS, men tiden får bli vad den blir.
2011 slutade och 2012 började inte bra om man gillar skidåkning. Igår snöade det men idag regnar det i Falun. Men jag gissar att ÖS inte blir aktuellt för dig i år, om nu inte Gabriel gillar att åka pulka bakom dig 🙂 Lycka till med kampen mot 40min!