25/6
Imorgon är det dags för sista osteopatbesöket. Ska bli spännande att se vad som händer då. Jag har en anpassningsbar kropp i a f och nu har knät lagt av med den där löjliga bakåtknixen vid varje steg. Skönt.

På fredag åker jag till Överkalix för att ta revansch på mig själv. Blev barnsligt sur på mig själv för min värdelösa insats i Stockholm och gick raka vägen hem och köpte en flygbiljett till Luleå och anmälde mig till Arctic Circle Marathon. Jag tyckte att om man dör om en månad måste man i alla fall ha klarat en mara på under 4.30.
Nu så här två veckor senare kan jag ju tycka att det var något förhastat av mig, men jag får väl stå mitt kast och åka upp och se hur det går. Om inte annat blir det ju kul att träffa systern.

24/6
Igår sprang jag Hjälmrundan, 1 mil. Det kändes riktigt bra. Inga spår i benen eller kroppen efter maran och det kändes till och med så bra så hade det varit tävling hade jag nog kunnat persa igen. Nästan i a f.
Nackdelen med att ha en fot som trampar rakt nu är att den är så stel och otränad i leden som är opererad så när jag går gör jag någon konstig och totalt onödig bakåtknick med knät, så det känns lite ömt nu. Märkligt nog, och tack och lov, känns det inte när jag springer.

Osteopaten sa att på sikt kunde det kanske vara bra om jag såg mig om efter en annan hobby än löpning och naturligtvis tyckte jag att det var en totalt obegriplig och korkad uppmaning, men nu har jag förlikat mig med tanken på att jag kanske inte kan springa resten av livet så jag har ägnat morgonen åt att leta cyklar.
Jag antar att man behöver lika många cyklar som man behöver löpskor?
En för terrängkörning, en för landsvägskörning och en för köra snabbt-körning.