Denna sajt har något som fångar min själ.
Inget annat hörn av nätet har jag väl gett så mycket trogen uppmärksamhet under så lång tid. Och det har lönat sig; med fullständiga data från fyra år börjar det bli lätt att se trender i träningen. December-träningen, till exempel, kanske jag borde göra något åt 😉 Och vad kul det är att kunna gå tillbaka och läsa om allra första klätterdagen på Battert, jag kan knappt tro att det var jag själv som plitade ner de gamla minnena! Och så har vi forumen, som jag förvisso inte följer så flitigt numera, men som jag inhämtat väldigt mycket kunskap och praktiska tips ifrån. Sist men absolut inte minst är det en extra motivation att få plita ner sin duktighet i en kalender. Fanns inte Funbeat så hade jag fortsatt med Excel, men huje, vad tråkigt det vore!
Firandet med champagne får vänta till helgen. En barndomsvän kommer på besök, så jag räknar med stor åtgång på vin och avocado. Och ett rött nylle, det ska vara sommar här över helgen. Bäst av allt: allt detta är välförtjänt efter årets två mest extrema arbetsveckor! Skönt att ha det avklarat, nu måste jag dock komma på en bra förklaring till mina minst sagt knasiga mätdata. Huvudet är tomt, tur att man kan fly undan med träning ibland.
Oj, tack Emil, vad roligt om jag kan inspirera 🙂 För att balansera lite så har jag som alla andra fått mina törnar här och där, som avgörande för att förstå vad som är viktigt för mig. Det är faktiskt inte svårt att göra saker man älskar, bara man vågar prioritera sig själv 😉 (och då menar jag i nuet, inte sitt eventuella framtida jag…)
Hans, tack! Jag tyckte personligen att det var häftigt att kunna klättra utomhus i februari 🙂
Sandra, du är lite av min idol här på funbeat. Sen jag började registrera här har jag råkat läsa något inlägg av dig då och då, och det är svårt att beskriva, men du verkar leva ditt liv som du vill att det ska vara. Det är coolt.
Keep up the good work.
En härlig bild…
Bilden är från någon av de första klätterdagarna utomhus i Rhendalen. Tagen i februari, man kan se Schwarzwalds kullar i snöskrud i bakgrunden. De två som kikar ner på mig är bland våra närmsta vänner här.