Dags att sammanfatta säsongen som gått så oväntat bra. Jag fyllde 52 i somras. Det blev aldrig något tillfälle att springa någon halvmara, förutom Kraftjoggen, som ju var kortare. Knappa två mil på 1.34.21. Men då var det ju ett tufft terränglopp och jag hade klarat 21,1 km under 1.40 tror jag säkert.
Broarna Runt 5 km: 20,23 två gånger. Hade ytterligare två bra tider.
Blodomloppet 10 km: 43,11. Lite glädjemätning av sträckan.
Stockholm Maraton: 3,33,37. Personligt rekord med 11 minuter! Och ännu mer om man bara jämför mina maror i Stockholm.
Lidingöloppet 30 km: 2,37,01. Personligt rekord med 7 minuter.
Jag fattar egentligen inte varför det gick så bra i år. Kanske var det den allsidiga träningen under vintern, som följdes av mer kvalitetslöpning under våren och ett antal bra veckor i sträck. Jag gick ner en massa i vikt och vägde en bit under 80. Nöjd är jag i alla fall.
Tack, vänner. Jag blir glad när folk berättar att dom blir inspirerade av att se att det går att bli bättre efter 50. Känner mig som ett årgångsvin ibland.
Känner igen det där. Jag var också på topp när jag var i din ålder och nu, fem år senare slog jag mitt mararekord med 6 minuter. Du har mycket kvar att ge unge man!
Super! Bra gjort! ????
Du är grym:) Det känns bra att veta att man har chansen att bli bättre när man passerat 50…
Du är en inspirationskälla, var säker på det – junior.