Under veckan innan Göteborgsvarvet kände jag mig otroligt tung i benen och visste inte riktigt vad jag skulle tro om formen. Å andra sidan visste jag att det var söndagens hisingstur som satt kvar i låren, men skulle den hinna släppa?

Jag snackade med Johan innan loppet och vi bestämde att starta tillsammans för att få ömsesidig draghjälp, åtminstone första milen. Vi träffades en stund innan start och värmde upp framför startfållan. Där träffade vi även på Jörgen, Anders och Peder: kul! Jag körde två korta fartstegringar och kände att vaderna var pigga igen. Det är en skön känsla när man kan springa “högt”!

Vi öppnade ganska lugnt och jag sade till Johan att jag tänkte ta det lugnt till toppen på Älvsborgsbron och sedan göra en fartökning och att han gärna fick dra upp tempot utför. Det visade sig vara en bra taktik och sekunderna man tappade uppför var snart inhämtade och jag fick bra flyt hela vägen på Hisingen. Det kändes lite segt uppför Göta älvbron, men när det var hundra meter kvar uppför kom jag in i något slags “nu jävlar”-läge och pressade upp farten. Den känslan behöll jag sedan hela vägen i mål!

Det lönade sig: tog mig i mål på nytt PB (1:19:40) på pigga ben!