Så var det äntligen dags för säsongsavslutning, Ironman 70.3 World Championships i Clearwater beach, Florida! Förberedelserna gick bra, bara en förlorad bult och lite knak att fixa på cykeln, annars helt smärtfritt.

Startfältet var uppdelat i startvågor. Först proffsen vid 6:45 (herrar) och 6:47 (damer), sedan var femte minut från 6:50 och framåt. Min våg startade 7:25, precis när solen kommit upp över horisonten på allvar.

Efter att ha kollat på proffsstarten (heja Eva!) med Roger ute på piren drog jag mig mot starten, simmade några minuter och ställde mig till sist i startfållan. Man startade på en sandstrand (helt vit sand!) och simmade rakt ut, lite längs med stranden och till sist rakt in. Jag kom igång bra och det var ganska odramatiskt eftersom det “bara” var 100 som startade i vågen. På väg in var det svårt att se med solen i ögonen, men då och då kunde man se konturerna av tetrapacksbojarna så det var bara att simma på. Simningen gick som jag trodde på 33-någonting.

Väl på stranden sprang man upp mot växlingsområdet: genom duschar och sedan blev jag mer eller mindre neddragen på backen av funktionärer som insisterade på att hjälpa mig av med våtdräkten. Det gick snabbt och jag bara låg där och garvade. Jag plockade cykelpåsen, sprang in i ombytestältet, tog på skorna och greppade hjälm och glasögon och tog på mig dem i farten på väg mot cykeln. Samma sak i tältet: en funktionär tog sakerna jag inte behövde och lade dem i påsen.

Efter att ha hoppat upp på cykeln trampade jag på och växlade till stora klingan. Då sade det schwotsch och blev lilla klingan igen. Åh nej! Vajerbrott efter 50 m på cyklingen? En närmare undersökning visade att det var vajerhöljet som gått sönder! Jag började försöka få stora klingan att gå i utan framgång. Inget att be för: bara at trampa på med högre kadens än vanligt.

Efter någon mil kom jag på att jag kunde spänna vajern runt pumphållaren men det tog en bra stund innan jag lyckades. Under tiden blev jag lite irriterade över att folk cyklade förbi: skit! När jag väl lyckades med mitt fartmekuppdrag var det medvind så tajmingen var ganska hyfsad. Slutet av cyklingen var lite stökig. Folk fuskade som bara den och det passarade en klunga på kanske trettio personer. Egentligen kanske jag skulle ha hängt på, men jag är ju svensk ;). Cyklingen gick till slut på 2:24.

Väl tillbaka i växlingsområdet bytte jag snabbt till löpning. Inga strumpor: här var det sekunder som gällde om jag skulle greja 4:30. Efter att ha växlat hade jag 1:26:30 på mig vilket kunde gå om jag fick flyt i löpningen. Jag såg en bekant rygg alldeles efter växlingen. Det var Eva som precis började sitt andra varv, så jag sprang ikapp och pratade lite med henne. Efter första vätskekontrollen tappade jag henne, men hon var aldrig mer än några sekunder bakom visade det sig senare. Jag fick ganska bra flyt i löpningen, men dessvärre gick det inte tillräckligt snabbt. För varmt i den stekande solen, kanske? Hursomhelst plockade jag ganska många placeringar under löpningen. Till slut sprang jag i mål på 4:35 efter en 1:31-löpning.