Den andra grenen i En Svensk Klassiker står på tur, Vätternrundan, ca 2,5 månad kvar, vilket innebär att det återstår en massa mils cykelträning, puh!! Det har varit en del motgångar i vårt lilla klassikergäng hittills, Annica blev görförkyld lagom till Öppet spår och fick stå över, Eeva blev oxå förkyld men hann bli frisk innan och kämpade sig igenom loppet och likaså Anneli med sin onda fot, själv körde jag slut på ryggmusklerna tre veckor innan loppet med all j-a stakträning och va nästan invalid i en vecka men kämpade mig tillbaka och ställde mig oxå på startlinjen. Det senaste som hänt är att Anneli har varit inneliggande på sjukhus. Ja käre tider…men nu kan allt bara bli bättre!! Gött väder, värme och ljusare kvällar gör allting så mkt lättare. :))

Så funderar man ju på hur det ska gå i loppet, hur man ska lägga upp taktiken, men vi är ju fyra som kan peppa varann och jag har sagt att vi måste komma i mål i lagom tid så att vi hinner käka pizza och dricka en go öl så det är det jag visualiserar igen!! Jag har ju prövat på Vätternrundan tre gånger tidigare för en massa år sedan, har aldrig kommit runt och har aldrig upplevt loppet i uppehållsväder och har aldrig cyklat i klungor utan kämpat på ensam. Den första gången kom jag längst, 21 mil, men där blev det nattsvart, viljan, glädjen och allt annat tog slut så det är med kluven känsla som jag ger mig på loppet igen….men allt är ju bättre nu, har en bättre cykel, vänner att cykla med och ett starkare pannben så jag tror att det kommer att gå vägen. :))