Minsann! Det rullar på bra med träningen nu. Testade ett långpass på 20 km på Åsa-områdets hyggligt kuperade milspår i söndags. Det gick bra, blev inte tydligt sliten förrän sista 2 km men det var långt till väggen. Däremot har återhämtningen gått sådär och jag kan fortfarande känna sviterna av det passet när jag springer.

Denna vecka har jag försökt få till ett pass med lite mer fart i flera gånger utan att riktigt lyckas. Dels är benen och ryggen slitna efter söndagens pass, och dels har det varit lite si och så med nattsömnen. Kombinationen eget nattsuddande (läsa, fippla med datorn, etc) och morgonpigg 1,5-åring (vaknar oftast runt 5, ibland innan) är inte bra…

Det är nu strax över två månader till mitt tänkta stora mål, Lidingö. Tanken är att fatta beslut och anmäla inom någon vecka. Egentligen är jag redan nu bättre förberedd än 2008, men det årets förberedelser lämnade en hel del i övrigt att önska. Jag vill känna att jag tydligt kan flytta fram positionerna från läget just nu under tiden jag har på mig på följande punkter:

1. Jag behöver jobba med tempot så att jag har mer än 1 hastighet i kroppen. Inte för att LL kommer gå i annat än distanstempo, men man klarar sig så mycket bättre om man har lite luft ner till golvet med gaspedalen från den fart man försöker hålla i loppet.

2. Långpass på 20 km är viktigt, och bra att jag redan gjort. Men det räcker faktiskt inte. Ensam och utan speciella förberedelser måste 25 km kunna gå ganska smärtfritt, annars är uthålligheten för långt ifrån vad som krävs.

Mellan dessa två kapaciteter finns en dynamik, åtminstone på min nivå kapcitetsmässigt. För en elitlöpare ser det annorlunda ut, men en glad motionär blir uthålligare av intervallträning och snabbare av långpass – faktiskt!

Jag tycker vänsterknät klarar sig bra, men visst känns det av emellanåt. Det gäller att sköta stretchingen så att skadan ’08-’09 hålls stången, och jag tror det är styrketräning och rätt teknik som gäller för huggsmärtan/instabiliteten (som peppar, peppar inte märkts av på någon vecka).

Vad gäller tempobiten får man börja på ruta 1, d v s korta intervaller (typ 30-60 sek, 30 sek vila) för teknik, koordination och anaerob förmåga. Därifrån får man utveckla mot de längre konditionsintervallerna. I veckan jabbade jag ju efter det senare, men det är nog fel ände att börja i tror jag när jag tänkt lite på det.

Jag kommer nog inte i närtid komma kunna klämma pass på 25 km, men förnyade 20 km-pass kommer det bli och känslan av progress på dessa blir avgörande.