IronMan är ingen vanlig motionstävling. Det var jag säker på när jag började tro att jag kanske skulle kunna gå för det och ändå säkrare nu.
I augusti 2010 gjord jag min första tri och fastnade direkt, gjorde andra 2 veckor senare. Vid den målgången la jag en plan: Olympisk 2011 HalvIM 2012 och IM2013.
Råkade göra en HIM 2011 och när snön uteblev och datumet var satt så bestämde jag att gå för IM 2012. Att det fick IM status för fösrta gången gorde det inte svårare. Priset var dock lite avskräckand men en gång skulle det görs och då spelar det ingen större roll.
Maxtiden på IM är 16 timmar, det är knappt 2 gånger segrartiden. Prova sätt det på lite andra tävlingar: Midnattsloppet=1 timme, Mara 4h, Vättern 14h, Vasaloppet 7,5. IronMan är inget vanligt motionslopp, det går inte att halka sej igenom. Det måste till en massa träning.
2011 tränade jag 400 timmar, ingen struktur utan mest för att se om jag kunde, Träna på att Träna som Mackan säger. 2012 har jag ett högre veckosnitt och det har varit inriktat på lääänge å lååångsamt. Sedan har jag nog tänkt på IM ett par timmar om dan 🙂 lol, nope, lite mer kanske.
Hela 2012 har bara varit en väg mot Kalmar, ofta när jag tävlat så har det enbart varit ett hårdare träningspass, dom är jobbiga efter för dom är svåra att värdera. Om någon frågar efteråt hur det gått vad svara man då? “Det gick bra men jag tog inte i något för det var bara träning” jo tjena, låter man dryg då eller?
Dit jag nu vill komma är att i vanliga fall så är loppet, målet, det viktiga t.ex Lidingö om en månad, själva loppet, hur jag springer och tiden är det som gäller. 2h15 är det självklara målet (fixar inte det men kan nog bli nöjd ändå).
IronMan däremot är det träningen, vägen, som är det viktiga, loppet är liksom bara ett kvitto på att man tränat bra åtminstone gjort något rätt. Det är för mycket tid som är nerlagt i vägen fram för att loppet ska vara viktigast.
(Nu var det flummigt). Visst hade jag race mål: 11 timmar, kommer inte ihåg hur det blev så. Troligen den heltimme som jag ansåg att det kanske fanns lite realistisk chans att fixa. 3:45 på avslutande maran skulle också vara ok hur det än gått innan. Jag har tränat på att springa med trötta ben och lärt dom att rätt va det är kan det vara en mara på gång :-).
Att ta mej igenom snyggt och ha roligt och njuta av dan är ett självklart mål.