I onsdags fick jag en fråga av en arbetskamrat, som jag inte träffar så ofta, om jag höll på att springa fortfarande. Jag svarade, att jag sprungit nattorientering kvällen innan. Men då regnande det ju, svarade han!!
Mitt svar blev, jo men det var ju då natträningen var. (Tror det kom 3-4 mm under en timme)

Tanken slog mej aldrig att ställa in min träning. Jag hade sett fram mot att springa i pannlampans sken och kartan i min hand. Det är ju den bästa formen av träning. Och det lustiga var att regnet märkte jag inte av, så snart jag startat. Koncentrationen var på att ta kontrollerna, en efter en. Och i tisdags satt dom där dom skulle. Lite problem hade jag när jag skulle ta en grop och ser reflexen och slappnar av och springer fram till en kontroll, vid en grop, men inte min grop, kodsiffran stämde inte. Jag fick kila 15 meter norrut för att hitta min grop.
Men det var ju regnet det handlade om. När jag väl kommit i mål och skulle springa till bilen för att få på mej torra kläder, då kände jag att det regnade och blåste. Men under de 50 minuter jag orienterade märkte jag inte regnet.
Jag skulle nog inte vara ett bra vittne!