Lite erfarenheter från världen av frakturer.
Stukade till foten på en fredag i en tackling mot en enköpingsspelare. Hon blev tacklad men medans jag ligger på marken hör jag försöket och enköping jublar. Det kändes först som en maximal stukning, riktigt ont. Ett par minuter senare är det inte så farligt, det gör ont när jag rör foten men inte annars. Det svullnar dock upp väldigt kraftigt, på båda fotknölarna, och det gör ont när jag trycker på baksidan av vristen. Dagen efter kör vi till akuten, för säkerhets skull, och det visar sig att efter fem timmars väntan att det är en spricka i nedre delen av Tibia. Tibia är det stora skenbenet.
Erfarenhet: Benbrott behöver inte göra så värst ont, och om möjligt kör till akuten på måndag morgon. Jag fick ett halvt gips upp till knät.

På måndag hade jag tid för undersökning. Eftersom röntgen visade på möjliga problem med ledbanden sövde de ner mig och gjorde något slags rörlighetstest. Allt var ok och jag vaknade gipsad och lätt illamående till en kopp te och en god macka.
Erfarenhet: skönt vilrum med fällbara stolar, två timmars väntetid även för inbokad tid pga akuta fall som behöver opereras.

Tisdag kom jag tillbaks för att byta till ett plastgips, som skulle vara lättare och skönare. Trevlig personal men gipset var hemskt. Det tryckte åt något vansinnigt och jag fick kramp i vaden. När vi var hemma klippte stefan upp det.
Erfarenhet: Plastgips suger eftersom det inte ger med sig, foten ändrar sig när man går på den jämfört när man får på gipset. Foten möglar på tre dar.

Tisdag kom även en dam från kommunen över. Kommunen har en arbetsterapeut som kan låna ut hjälpmedel. Jag ville ha en rullstol, för att kunna göra lite utflykter under sommaren, jag klarar inte riktigt av kryckor. Jag fick det eftersom jag enligt min egen uppgift även hade ont i axeln från olyckan.
Erfarenhet: Rullstol är verkligen underbart. Jag kunde shoppa i köpcentret, rulla och handla mat och åka runt lite i stan. I början var det verkligen bra eftersom det gör så ont att man inte kan stödja på foten. Man behöver dock någon med sig för det är oöverstigliga hinder överallt.

Fredag ringde jag och bad om ett nytt gips, de stängde redan kl 12 på ortopeden, så jag fick först komma dit, sedan var de oroliga att jag hade fått en propp i benet. Jag försökte förklara att jag bara fått kramp i vaden men de tyckte att det var bättre att kontraströntga. Så jag fick 6st misslyckade nålstick i armarna för blodprov, sen till röntgen några hus bort för att få ett par misslyckade nålstick i foten. En sjuksköterska råkade spruta mitt blod över en annan sjuksköterska. Den nerblodade var skitförbannad medans den som sölat ner henne försökte förklara att det rosa inte var blod. Sen hissades jag upp i taket och gungade fram och tillbaka medans en ung läkare frågade mig om det var vid fysisk aktivitet som jag fått proppen. Han visste inte att min fot var bruten för jag tror inte att han tittar på sina patienter, bara på skärmen. Sen blev det sju timmar på akuten för att få ett nytt, skönt gips.
Erfarenhet: Tålamod är en dygd, och ortopeden helgar sabbaten.

tre veckor senare fick jag utbytt gipset mot en jura airwalker, som en slalompjäxa. Eftersom den är avtagbar kan jag duscha!

20101005
5 veckor på benen. Mycket långsammare rehab än vad jag kunnat ana. Först denna vecka det börjar lossna litegrann. Mkt stel om jag suttit still ett tag, kan jobba upp mig så att jag kan gå normalt. Småjoggade lite på träningarna i början, trodde att det skulle gå snabbare så men det gjorde det inte. Sjukgymnastik 2ggr per vecka, stretcha och träna så mycket du kan. Utan att det gör ont. Fick några knutor på senorna av gipset, om de inte går bort inom 2 månader så funderar de på en operation och skrapa bort det. Jag hoppas på läkning. Crosstrainer fungerar bäst tycker jag. Det är nästan som löpning.