Om en halvtimme stänger gymmet och här sitter jag orörlig och har just givit upp alla tankar på att ta mig iväg för något slags symboliskt samvetspass…
Det var ju perfekt läge för tre pass i veckan och ett av endast tre chanser som kommer ges under överskådlig tid pga sommaröppettider på gymmet i kombination med stundande jobb. Och ändå får jag inte ändan ur vagnen.
När jag får något gjort blir det alldeles för lite och annars, ja… 🙁
Det är dags att skärpa upp rutinerna om jag någonsin ska nå någon vart i det här livet! Jag har redan slösat bort för mycket tid; nu gäller det att hämta ikapp, inte falla ännu längre efter!
Och så har jag mage att sitta här som en stolpotatis tidigare idag och ge någon annan rådet att “om man känner sig opeppad, då ska man minsann ge sig ut och träna, för då blir allt bättre!”. Fy vad dåligt!
Nu stänger jag av den här eländiga maskinen.
… och det där känner jag igen, dvs att det är lättare att ge andra råd hur man ska komma igång än att göra det själv……. Så, iväg till gymmet med dig 🙂
//Helena