Det som min vänstra fot har drabbats av stämmer till punkt och pricka in på beskrivningen av “achilles tendinitis”, dvs hälseneinflammation, läste jag över axeln i lillsyrrans Runner’s World nyligen. Det var utförligt beskrivet hur det tog sig uttryck och vad det kunde orsakas av, men inte ett ord om hur man skulle bli av med det. Nu, efter en och en halv månad, kan jag gå och cykla obehindrat, men någon löpning vågar jag mig inte på, för ger jag mig så bara på att göra tåhävningar så känns det genast osäkert. Nu använder jag inflammationsdämpande och smärtstillande gel, även om det inte blir de föreskrivna tre gångerna om dagen utan snarare när jag kommer ihåg det, vilket tyvärr inte blir så ofta. Jag har fått tipset att göra yogaövningen “hunden” och annat som stretchar vaderna, men jag känner inte alls av det i hälarna, bara just vaderna, så jag tvivlar på att det är effektivt för mig. Har någon ett tips på vad jag ska ta mig till?

Jag log förresten inombords när jag såg vilken tidning det var syrran läste den där gången, för det var så typiskt: När hon blir nyfiken eller intresserad av något söker hon information, läser på, skaffar sig kunskap och provar på. Själv funderar jag mest, och funderar lite till, och tänker att “jo det är nog något man borde testa någon gång, men jag vet ju egentligen ingenting om det där” och så blir det inte mycket mer med det. Empiricism vs rationalism, om man så vill. Och det krävs ju ingen Einstein för att förstå vilket tillvägagångssätt som är vettigast.

Styrketräning, den enda träningsform jag för närvarande verkar vara kapabel till utan att ha sönder mig, är så illa tråkigt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Nu har jag i två veckor misslyckats med att leva upp till mitt mål på minst två träningstillfällen i veckan och redan upplever jag att jag har tappat en massa i styrka, vilket knappast gör mig mer motiverad. Det är ofta den effekten bakslag har på mig tyvärr. Att höra precis samma gamla trötta låtar i högtalarna nu som första gången jag besökte gymmet hjälper inte heller. Jag måste skaffa mig en bärbar musikspelare av något slag. Förslag?

För övrigt kan, från de senaste dagarna, noteras…

…att ett djurparksbesök ger så oändligt mycket mer när det speglas i en ett-och-ett-halvt-årings ögon! ?

…hur otrevligt det är att bli filmad och sen se resultatet. Det är 25 hemska bilder på en själv, i sekunden! Och man slås av att om de där animatörerna bara hade gjort ett bättre jobb så hade man kanske inte rört sig sådär stelt och robotaktigt. Dessutom, man hör sig frambringa ljud som får en att rysa… Min röst låter så mycket bättre från insidan, så att säga. Trist att det bara är jag som får höra det.

…att även när jag tror mig vara på botten och känner mig som en förlorare så är jag i alla fall inte en äcklig gammal grinig gubbe som pratar högt för sig själv och genom sin stank redan på några meters avstånd ger intrycket av att använda urin som rakvatten. Något att vara tacksam över.

…att det är härligt att kunna ta en promenad ut på landet och att det därför är tur att man bor i utkanten av stan. Även om den här stan ärligt talat mest är en enda stor utkant, med ett litet litet centrum i mitten.