Dagens osteopatidos är avklarad. Ska dit en gång till innan semestern och sen är det klart för den här gången. Jag fattar inte riktigt vad hon gör, men det bubblar i foten och när hon klämmer lite på foten känns det som någon kör runt med en sticka inne i lårets “utsidesmuskel”. Ungefär som när man lämnar blod och de inte hittar blodådern utan måste greja runt lite i armen. Det knäppte och rörde på sig i foten fastän hon inte gjorde mycket mer än att hålla i den. Mycket märkligt.
Och hon måste ha kommit åt någon shoppingnerv också för när jag efter behandlingen gick och köpte ett par nya springskor till mina duktiga fötter kostade de 100 kronor mindre än vad som stod på prislappen, och när jag glad i hågen skulle hitta något att spendera min intjänade hundralapp på hade jag ingen lust. Fastän jag var inne i tre affärer. Jag åkte hem med bara det jag skulle ha. Ofattbart. Har aldrig hänt förr.
—————
Tihi. Fick precis ett argt mail från systern som gruffade över att jag låg två placeringar över henne i KG-s 6-timmarsstatistik. Så skall det förbli. Tihi.
Hon kommer förmodligen (med 100% säkerhet) att sopa mattan med mig i nästa mara vi ska springa ihop, men vem bryr sig. Marathon är en sån dussinsport. Det är 6-timmars som gills. Tihi.
———————
Morgonpass 6 km. Det har blivit en faslig massa 5-6kmpass den sista veckan, men eftersom det var de första 5 km som är tråkigast på Stockholmsmaran så känns det viktigast att träna på just dem. Näst tråkigast var de första 15 km så de ska jag nog träna på i veckan som kommer.
Och fossingen funkar bra.