Känner ni henne som glömmer att hon sprungit två maror på en månad så fort hon får på sig en nummerlapp och ger sig iväg i 4.45-tempo //4.08 var det visst enligt en närmare koll på 625x//för att hon ska göra milen under 50 minuter?
Ett ex sa en gång “För att vara så smart som du är så kan du vara rätt korkad.”
Detta var ett sånt tillfälle. Naturligtvis tog jag slut innan första backen (vid 1 km) och resten var en varm och kvalmig plåga. Fy tusan vad gräsligt.
Men i mål kom jag och tog mitt gamla pers med 15 sekunder och tur var väl det. Och tricket är att ta lite i taget på sina pers så att det är lätt att ta dem igen.
Och även om det var jobbigt och jag kände mig missnöjd så var jag ändå tacksam och glad över de framsteg jag faktiskt gjort de senaste åren.
När jag sprang EM-loppet 2005 hade jag ju inte gjort två maror relativt tätt inpå så dagens prestation var nog större.
Så är det!

MEN!
Nu är det dags i alla fall. Efter att ha suttit på golvet vid min nya cykel och vevat pedalerna baklänges och trånande tittat på hur kedjan rör sig över kuggkransarna är det äntligen dags för premiärturen imorgon.
Firade dagens bravad med att köpa två skitdyra utländska mountainbikemagasin och lägga mig i soffan och dreggla. Och det är stort ska ni veta för jag stod länge och höll i kvällstidningsbilagan som berättade vilka sandaler som var inne i sommar och vem av Jessica Simpson och Jennifer Aniston som hade fejktuttar innan jag kom till sans och valde rätt.