Vilken tur jag har!
Jag behöver ju nya ilägg, då mina gamla är flera år för gamla och dessutom hårda och eländiga. Så igår morse ringde jag till ett iläggs-ställe för att boka tid och nästa tid var inte förrän 31 augusti. Jag tyckte att det var lite långt bort och undrade om de verkligen inte hade något annat och tänkasig. De hade fått återbud samma eftermiddag, så igår var jag och fick fötterna scannade och speglade och sedda från en helt annan vinkel än vad jag var van vid och herregud vad spännande det var. Inte konstigt att vänsterfoten ballar ur ibland så som den ser ut. Och som det lät när jag sprang på bandet sen då; “duns, klafs, duns, klafs, duns, klafs”. Att jag inte tänkt på det förr. Vänsterfoten har liksom ingen riktig styrsel i sig, och även om jag inte haltar så ofta längre så “tappar” jag foten lite för okontrollerat för att det ska vara riktigt bra.
Och då undrar jag i mitt stilla sinne hur jag kunnat missa det alla gånger jag var på löplabbets band på den tiden jag gick dit för att köpa skor.

Men men, nu är det som det är. Foten är inte värre än att den fixade en 12-kilometerstur i onsdags och förhoppningsvis klarar jag väl ett långpass här i helgen också. Men nu ska jag simma.
Häpp!