Torsdagens klättring hade ju avlöpt utan större bekymmer, och på vägen hem från jobbet i fredags tog jag ett par små joggsteg för att känna på benstunsen, och det kändes relativt ok, så det var med stor förtröstan jag pastaladdade på Kråkan på fredagskvällen. Till skillnad från dagen innan Sävedalsloppet var jag dock vis och gick hem och tittade på Idol och käkade glass i stället för att fortsätta kolhydratladda till sent på kvällen.
Vid startern var det vackert väder och pulsare på plats och vid uppvärmningen kändes det ju bra. På jogg.ses tält kunde man gissa sin måltid och vinna saker, och jag tog i och gissade på 48.37 men det trodde jag nog inte på själv egentligen. Förra årets tid var 51.XX och då hade jag ju inte en mara i benen.
Jag tänkte ta det lugnt i början och det gick ju så där, men sen matade jag på så gott det gick och kan ni tänka er. Det blev personbästa igen. 47.45 blev resultatet och det var jag kalasnöjd med.
Lite trögt i uppförsbackarna var det ju, men nerför gjorde det inte så ont som jag trodde och på plattlöporna (som var alldeles för få) kändes det superbra.
Jag är fantastiskt nöjd med min kropps återhämtningsförmåga i alla fall men nu ska den få vila ett par dagar. Det är den värd.