Hade ju tänkt att springa halvmaran med start 12.00 egentligen, men eftersom transporten från Mölndal gick i svinottan och jag ändå skulle vara i Bovallstrand klockan 10.00 tänkte jag om. Två gånger i år har jag ju redan uppfyllt mitt mål att klara en halvmara under 2 timmar och om jag ändå skulle vara i Bovallstrand från 10.00 kunde jag ju lika gärna springa en helmara.
En kvart före start var vi på plats så någon uppvärmning var inte att tänka på men sen bar det av och så här gick det.

5 km 31.08 Ny bansträckning. Lite förvånande och mycket backigt. Tydligen var banan lite kort förra året men nu är den omlagd och kontrollmätt med tre olika mätmetoder. Banan är 7 km och löps 6 varv.

10 km 31:51 Riktigt segt två första varven.

15 km 31:44 Andra varvet avklarat och nu börjar det släppa.

20 km 31:17 Och här är jag riktigt glad att jag inte valde att springa halvan för det hade känns som en attans halvmesyr. Benen kvicknar till och det känns riktigt skönt.

25 km 31:19 Jag springer och väntar på väggen som aldrig kommer. Solen skiner. Det är lite småkyligt. Utsikten över havet och de solbelysta kobbarna är vidunderlig.

30 km 31:35 Inne på femte varvet. Här börjar jag få PB-vittring på allvar och känner att t o m min drömgräns på 4.30 är inom räckhåll. Om det känns så här bra vid 30 finns det inget som kan hindra mig tänkte jag. Då händer det! Vid ett vägskäl //EDIT: inne i ett villaområde// kommer en löpare dundrande förbi mig och svänger ner åt höger och trots att jag sprungit åt vänster i samma korsning fyra gånger tidigare är jag helt plötsligt lika korkad som getterna i Vålådalen på Vertex i somras och följer efter. EDIT://De löpare jag har framför mig hade försvunnit bakom kröken strax innan vägskälet.// När vi kommer ner på den korsande vägen ser jag de två löparna som jag haft ca 50 meter före mig plötsligt vara 10-20 meter efter mig. Jag har sprungit fel! Jag har genat! Jävla skit tänker jag och stannar. “Du har genat!” säger de. “Ja!” säger jag och väntar tills de sprungit förbi och åter är 50 meter före innan jag börjar springa igen. Jäkla skit!!!! Jag har fuskat! Om än omedvetet så är det ändå fusk! Och även om jag väntade in och återintog min plats i ledet så har jag ändå fått vila på ett osportsligt sätt.

35 km 31:26 Inför sista varvningen. Jag springer och funderar på hur jag ska lösa det här för att bara lägga av det finns inte. Jag måste prata med tävlingsledningen för att fuska sig till en bra tid finns inte på kartan. Jag bestämmer mig för att prata med funktionärerna vid sista varvningen och om de vill diska mig så må det vara hänt men då fortsätter jag utom tävlan och springer ihop mina 42,2 så att jag kan säga att jag tagit PB på maradistansen på träningspass i alla fall.
Sen funderar jag lite och tänker att jag kan ju inte ha tjänat mer än runt 100 meter eftersom jag kom ut såpass nära de som sprang före mig så jag beslutar mig för att föreslå ett extra varv runt skolan där målet är.
Jag stannar vid varvningen och pratar med funktionärerna. Där står killen som sprang fel och säger att “Det var jag som lurade med dig. Det var 700 meter för kort enligt min klocka. ” “Det är inte möjligt” sa jag och berättade om de som sprang framför mig som dök upp i närheten av där vi kom ut. “Jo” sa han “enligt min klocka har jag sprungit 700 meter för kort”. Jäkla skit tänkte jag och sprang iväg efter att ha bett Hans höra med någon funktionär om hur det här skulle lösas. Sen springer jag vidare och bestämmer mig för att se efter hur i herrans namn det skulle kunna röra sig om 700 meter. När vägskälet kommer igen ser jag hur vägarna går och inte i helsicke är det frågan om 700 meter. Det där jäkla dumpuckot måste ha varit mer kolhydratfattig i huvudet än vad jag var när jag följde efter honom. Han måste antingen sprungit fel någon mer stans eller också läste han fel på klockan och menade 70 meter. Jag bestämde mig i alla fall för att, när jag kom till målet, springa ett extra varv runt skolan och sen gå och prata med tävlingsledaren. Irritationen gav mig i alla fall en extra energiinjektion och de 5 km fram till 40 tog 32:56 inklusive pratstunden.
39-40 var riktigt jobbiga men sen släppte det igen och sista kilometern kände jag mig kalasstark och otroligt nöjd med mitt beslut om straffvarv och när jag sprang in mot målet och målavprickaren gjorde sig redo att säga grattis fick jag sagt till honom att jag ska bara springa ett extravarv runt skolan för jag sprang fel. Så gjorde jag det och sen gick jag in och tittade på banskissen exakt hur jag sprungit och jämförde med extrarundan jag tagit runt skolan. Därefter gick jag till Ivar Fjellbo som var tävlingsledare och sa att jag har sprungit fel och han sa bara att “Jaja, det gör vi alla ibland!”men jag insisterade på att han skulle gå med och titta på banskissen och se var det var jag sprungit fel och hur jag sprungit runt skolan och så pekade jag på min Garmin som visade maradistansen med råge och han skrattade bara och sa att jag hade verkligen betat av min mara idag och det var klart att resultatet räknades.
Så det blev 4:27:59 och nytt PB med över åtta minuter, men helt lugn kände jag mig inte förrän jag kom hem och fick tittat i Motionbased om jag verkligen inte sprungit fel någon mer stans, men det hade jag inte så nu är jag kalasnöjd.
På hemvägen hämtade vi pizza och systerdotter. Pizzan var ljuvlig och sen tände vi brasa i öppna spisen och systerdottern masserade oss och jösses vad skönt det var. Och vad ont det gjorde. På ett bra sätt, liksom.