har jag fått. Det började med en obehaglig molande värk i rumpmuskeln på kvällen efter konvalescentlufsen i Safjället. Den värken försvann dock så fort jag gnuggade handen på muskeln, men kom tillbaka när jag tog bort handen. Sen gick det över, men på natten vaknade jag av att jag hade ont i ljumsken och det gjorde ont hur jag än låg. Det kändes som att någon muskel som hade sitt fäste i ljumsktrakten var illspänd och inte kunde slappna av. Det kändes bättre när jag tryckte knytnäven mot det ömmande stället, men så kunde jag ju inte sova så jag bad att få låna min sängkamrats knytnäve under natten, men fick en Ipren istället och det hjälpte ännu bättre. Morgonen efter var det borta men återkom på eftermiddagen och en Ipren gjorde susen då med.
Sen roade jag mig med att söka på det globala datanätverket Internet efter tänkbara åkommor och förslag på lösningar och efter att ha uteslutit foglossning och pungbråck kom jag fram till att det mest troliga var överansträngning av höftböjaren.

Låter rimligt med tanke på att jag dagen efter kuperade Bovallstrandsmaran var så trött i den muskeln att jag var tvungen att gå baklänges i uppförsbackarna för att jag inte kunde lyfta högerbenet. Sen var det ju onekligen ansträngande att springa så fort veckorna efter också även om jag inte hade ont i de trakterna då.

Jag tänker mig att boten mot detta är att ta det lugnt och inte anstränga muskeln alltför mycket, men ändå hålla igång för att få lite genomblödning. Med andra ord, stillsam löpning utan backar. Låter riktigt trivsamt och dessutom helt i linje med min kommande flackmarasatsning inför Kiel 21 februari.
En Ipren för att bli kvitt smärtan när det behövs och blir det inte bättre om en vecka eller två går jag till någon lämplig muskeldoktor.

Det är onekligen praktiskt att detta kommit samtidigt som min halsåkomma, ety förnärvarande ska jag ju inte ge mig ut på några ansträngande högpulsaktiviteter ändå. Ibland blir saker bra, till och med när de är dåliga.

Kanske ska tillägga att om det är någon som har egna erfarenheter av onda ljumskar är jag naturligtvis intresserad av att veta hur ni blev bra igen, men jag vill inte ha några katastrofberättelser om inflammerade muskelfästen och ett halvårs löpvila.