Eller förresten. Vadå – jag dyster?
Jag vet inte hur det funkar för andra människor men min själ kan inte vara dyster när den bor i en kropp som precis sprungit 20 kilometer för första gången på evigheter och nu pumpar ut nog med endorfiner för att muntra upp en mindre småstad.
En tur på landet med böljande grus- och asfaltsvägar kan få vem som helst på gott humör och när jag kom hem till föräldrahemmet och la mig på soffan på köksaltanen hade jag den där underbara bubbelgosiga känslan i kroppen som jag inte haft sedan i Vänersborg när jag låg på gräset och var lycklig över att jag för första gången klarat en halvmara på under två timmar.
Jag är så oändligt tacksam för mitt högeffektiva belöningscentrum och ska vårda det ömt, för jag vet inte när jag kan behöva det härnäst.
Ibland har jag det så himla bra.
Mmmmmmmmmmm.
Springdags för dystra själar
Welcome
11 Comments
Submit a Comment
Want new articles before they get published?
Subscribe to our Awesome Newsletter.
Underbart när man har den känslan i kroppen. Bara att njuta!
I N S P I R E R A N D E – jag blev “sketsugen” på att snöra på mig skorna och springa liite längre än de vanliga 25-30 minuterna.
Från dyster till yster på 5 sekunder. Man kan bara älska adrenalin, endorfin, oxytocin och allt vad det heter.
Du har en finfin endorfinproduktion och du vet att dra nytta av den. Mycket bra och det känns fint att läsa, Maria.
Mmmmm…. det där är LIVET!!
Just idag är du minsann riktigt avundsvärd!
Det där låter trevligt! Själv blev jag bara trött av 3 mil. Jag skall iofs belöna mig med en smoothie, det känns bra.
Det låter bra.
Tänk om Ior vetat botemedlet mot att vara dyster. Och Nalle Puh som lurade honom att det var en burk med honung.
Det låter kanon med en sådan tur.
Mmmmmm det är du värd!