Efter helgens lugnlugna löppass på det trivsamma löplägret som jobbets fritidsförening ordnade funderade jag lite på vad jag hade för långpasstempo själv nuförtiden egentligen. Jag blev nästan sur på mig själv i helgen för att jag var så otålig när vi var ute och sprang i grupp, för jag vet själv hur tråkigt det kan vara när folk står och trummar med fötterna medan de väntar in de sista (som som brukar vara jag och kanske någon mer.)
Men som sagt. I helgen kände jag mig varken långsam eller sist, så idag tänkte jag ta reda på hur jäkla bra jag var själv då.
Jag tänkte mig en 15-18 km med låg puls i långpasstempo och var nyfiken på vad det kunde vara. I Ölmevalla förra söndagen gick jag ut för hårt och jag var trött och det var motvind och jag kroknade efter 15, så det passet kändes inte så representativt. I helgen fick jag vilat upp mig rejält och jag har sovit som en gris de senaste nätterna, så nu är jag mer utvilad än på länge.
Idag efter jobbet lallade jag sålunda iväg lugnt och stilla med mp3-spelare för första gången på länge och efter första km i 5.45 gick de följande i 5.35-5.40 och det kändes riktigt gott. Alldeles förbaskat jäkla gott till och med.
Jag sprang ner över motorvägen och upp genom Kvarnbyn, vinkade på klubbkompisar, förbi Rävekärr och gamla riksvägen mot Kållered och vände strax innan Kållered. På rakan utmed motorvägen förundrades av att jag aldrig började känna mig trött. Pulsen var fortsatt låg och efter en mil brukar i alla fall jag känna något i benen, även i lugnt tempo, men idag rullade allt bara på och när jag närmade mig Tennishallen tänkte jag att jösses vad bra det känns. Hade jag sprungit en halvmara idag hade jag persat.
När jag sprang under motorvägen vid Rävekärr tänkte jag att, men då springer jag väl en halvmara och persar idag då. Det här känns alldeles för bra för att bara springa hem.
Så ökade jag något, men bara lite. Km 12-16 gick på 5.29-5.34 och det kändes fortfarande som ingenting. Jag sprang in på Frölundagatan där jag sprungit tusingar i 4.30-fart och stampat ner så mycket tempo i asfalten att nu när jag passerade flöt tempot bara upp i benen genom skorna och jag ökade till 5.20. Fortfarande ingen nämnvärd pulsökning och km 17-20 låg på 5.20, 5.17, 5.20 och 5.17. Km 21 + de sista 0,21 ökade jag till 5.05 utan ansträngning och när jag passerade övergångsstället tänkte jag att kommer det en bil nu blir jag hellre överkörd än stannar. Sprang 24 meter extra för säkerhets skull.
Sluttiden blev 1.57.02 och det är nytt pb med 2,5 minuter. När jag stannade var jag bara glad och nöjd och kände mig helt opåverkad. I vanliga fall brukar jag åtminstone vara lite öm i benen efter över två mil, men idag kändes det inte något.
Det som gick åt i vätskeväg var en knapp perfectaflaska med vatten. Jag hade med två, men det var visst en för mycket. Och jag som brukar vilja ha både sportdryck och mer vatten än så på mina långpass.
Nöjd och glad är jag. Trodde jag tappat all uthållighet efter min fartsatsning, men klarar jag att springa över två mil utan att bli trött, så är det nog inte så illa ställt ändå.
Och även om Garmin nu skulle mäta heltokigt så var det i alla fall ett pass med en rejält negativ split och det krävs en felmätning på något hundratal meter för att detta inte skulle vara ett nytt pb på 21,1 km.
Innan middagen. Bara sådär.
Sorry Maria, men det är just det som det betyder. Men nu vet du ju att du enkelt kan greja det. Så då kan du ju passa på att sänka sub-gränsen lite inför tävlingen 🙂
Tack för allt grattande. Jag vet inte var det kom från eller var det ska sluta. Jag blev alldeles förvånad. Men LeifA…Betyder det här att jag måste springa en halvmara till nu för att nytt pb ska räknas? Jag som lovade mig själv att lägga av med sånt krafs efter jag gjort sub2 förrförra året.
Men Maria då!! Var skall detta sluta? Grattis till en kanonprestation!
Grattis, nu är det bara raka spåret mot nya mål.
Ja jäklar! Härligt och GRATTIS!
Snyggt jobbat och det var väl ändå föga förvånande med tanke på vad du gjorde milen på för 2v sedan. Sedan måste jag, tyvärr, informera dig om att PB slår man på tävling 🙂
Ujujuj. Bra! Men inte oväntat – uthållighet har du haft så det räcker och blir över, så nu när du har lite mer fart i benen blir de där vanliga långpassfarterna plötsligt löjligt lätta. Gött!
Kul! Och du såg både pigg och avslappnad ut när vi passerade, det måste vara nyckeln till framgång 🙂
Grattis! Superkul!
Kul läsning och grattis till perset som kom från ingenstans! 🙂
Super! (Inte avundsjuk det minsta)
Grattis! Ett spontanpers är inte fel!
Bara sådär? Så kan man väl inte göra, bara sådär utan minsta lilla förvarning? Fast tjusigt gjort var det, så ett grattis får du! Grattis!
Bra sprunget!
Hoppla, vilken grej! Jag är imponerad därför att jag inte klarar att göra sånt där på träning. Grattis Maria!
Grattis!
Wow! Imponerande. Grattis!