Nu blir det många ord, men 10 mil är långt och det förtjänar ett långt inlägg som jag nog får dela upp i två delar. Det viktigaste först:

Tid och resultat:
13.05.32. Delad fjärdeplats av 9 fullföljande och 11 startande damer i springklassen. Tvåa av 6 i vanliga damklassen. 32 av 47 fullföljande totalt. Jag var tvungen att googla mina kvinnliga motståndare och se vad de hade för resultat i andra lopp och såg med tillfredställelse att de var goda för 3.30-3.40 på maran och 43-46 på milen.
Jag blir gärna besegrad av landslagslöpare och av såna som springer 5-milaträningspass i 5-tempo. Och det känns extra roligt att besegra såna som sprungit TEC och UU och 10 mil i Uppsala och de som är snabbare än mig på både milen, halv- och helmaraton. Jag tror dock att konkurrensen framgent kommer att hårdna och tiderna att bli bättre ju fler som upptäcker att det inte är så jäkla märkvärdigt att springa 10-milalopp.

Kroppsliga förberedelser:
Jag hoppade på i vecka 8 av ett 20-veckorsprogram som var lite väl tufft i tempodelarna och jag slarvade lite väl mycket med långpassen, men när det började närma sig shejpade jag upp mig och körde några back-to-backpass och ett femmilapass som kändes otroligt bra och gav mig bra löpmässigt självförtroende. Sista veckan tänkte jag ta helvila utöver cykling och promenad till och från jobb. Jobbsituation och resdag gjorde att jag ändå inte hann springa, men när torsdagen kom mådde jag illa, hade ont i huvudet, var trött och sur och kände mig helt apatisk så på torsdag förmiddag lufsade jag ner till Talvatissjön och varvade den och det var jobbigt och stolpigt men jag mådde bättre efteråt i alla fall. (Ja, jag är beroende av fysisk aktivitet och nej, jag kan inte sluta när jag vill.)

Mentala förberedelser:
Jag läste alla tävlingsberättelser om tiomilalopp och nattliga tolvtimmars jag kunde hitta och det var ingen upplyftande läsning. Spyor, magknip, sviter av sömnbrist, hallucinationer, näringsbrist, vätskebrist, utmattning, huvudvärk, blåsor och löparknä var bara några av de åkommor som verkade drabba nattliga långlöpare och det kändes väl sådär kul. Jag bestämde mig för att sova ordentligt innan, försöka vända på dygnet och äta och dricka ordentligt under loppet och sen släppte jag alla tankar på andras misslyckande och läste bara om de som lyckats bra. Det var inte lika många.
Dagen innan loppet åkte vi runt banan och det var väl en jäkla tur. Hade vi inte gjort det hade jag nog blivit lite missmodig och trott att jag sprungit fel efter 57 kilometer på ödslig grusväg. Det var kul att se 5k-markeringarna och de små skjulen där funktionärerna skulle stå kommande natt. Den 3 kilometer långa backen när man kom ut på E45 efter 57,1 km skrämde mig och systern, men jag förberedde mig på att ta den i etapper.
Jag och systern försökte med ökande desperation köra härskartekniker på banan och distansen och förringa och bagatellisera den, men systerns kloka tyngdlyftande karl kom med ett varningens ord om faran att förringa och att vara färdig med sin uppgift innan man ens påbörjat den och sen kom han med fler tänkvärda saker som var till stor hjälp under själva loppet.

Dagen D
Vi hade anmält oss i gå/jogg-klassen eftersom vi blev avskräckta av programmet där det stod ”kl 22 startar eliten”. Några elitlöpare var vi då rakt inte och vi trodde nog att vi skulle behöva runt 14 timmar på oss och det var ju skönare att ha kommit en bra bit innan vi började bli trötta eftersom både jag och systern är otroligt kvällströtta och inte hade jag lyckats vända på dygnet heller. Det enda som hände i vändadygnetförsöket var att jag gick och la mig senare men vaknade i vanlig tid och var totalt utmattad.
När vi kom till start strax innan kl 18 blev vi dock rask flyttade till löparstarten kl 22 för funktionärerna sa att om vi sprang och kom för tidigt till kontrollerna kanske de inte var bemannade och tidigare år hade de haft problem med det, så det var bara för oss att återvända till stugan i Slagnäs för mat och lite mer halvslummer. Vid 21-tiden åkte vi tillbaka till Adak och gjorde ett nytt försök och klockan 22 kom vi iväg ordentligt.

Fortsättning följer.