Efter alla dessa år fick jag häromdagen, äntligen, tummen ur och skrev ett tackmail till ortopeden som opererade min krockklämda och felläkta fot för över 10 år sedan. Jag tackade för att han tagit sig tid att höra sig för med kollegor runt om i världen om alternativa metoder att operera felläkta, krosskadade båtben och sönderskavda språngben och att han bemödat sig att chansa och borra upp två kolstavar i språngbenet så att nytt brosk kunde växa till sig och bli en fungerande ledyta, istället för att sejfa och bara steloperera hela skiten. Jag skrev att jag, med min opererade fot hade fullföljt 20 halvmaror, 10 maror och 10 ultralopp (många jubiléer i år) och att foten funkade fint så länge jag inte gick i fin-skor.
Ett par dagar senare fick jag svar. Inte bara i text, utan även i bild.
Jodå, han kom ihåg min fot och han hade berättat om den och den innovativa åtgärden på någon fotträff för några år sedan, men hans kollegor hade inte insett hans storhet och deras entusiasm hade uteblivit.
Han skickade även med ett foto från operationen och beskrev inlevelsefullt hur man kunde se erosioner i talus och de uppborrade hålen.
Om det var den bilden han visade sina kollegor kan jag förstå den uteblivna entusiasmen.
Själv höll jag på att svimma när jag öppnade mailet och såg min öppnade fot le mot kameran, och talus titta fram lite blygt med två kolstavar i sig. Lite klökmagad är jag, och det är onekligen en speciell upplevelse att se delar av sitt inre som man aldrig sett förut.
Nu har jag tittat på bilden några gånger och vant mig, men folk jag visat bilden för är, likt ortopedens kollegor, inte heller överdrivet entusiastiska.
Jag tror att jag ska skicka några nya bilder till ortopeden som han kan visa för sina kollegor.
Bilder på alla mina medaljer och målfoton från lopp jag fullföljt.
Sen kan han berätta att han räddade en ung människa som var redo för slakt och gav henne en ny fot så att hon kunde förverkliga både de drömmar hon hade då, och de hon ännu inte fått.
Om de inte visar någon entusiasm då, så måtte de vara gjorda av sten.
Själv tittar jag på bilden då och då, och blir mer entusiastisk för varje gång.
Dels för att jag har ett så vackert inre, men också för att jag hade en sån tur att bli behandlad av en så bra ortoped.
Vad fint skrivet och vad fint gjort av dig att skriva till ortopeden! Kul att han kom ihåg dig.
Fantastisk historia, Maria! Vad härligt av dig att verkligen skriva till läkaren och berätta hur det gått för dig. Sånt borde man göra oftare.
🙂
Ja, bra var han allt. Nog har foten värkt emellanåt men jag vill inte tänka på hur det känts utan åtgärd.
Tack för fina ord allihop.
Laila>Då är vi två. 🙂
Lingling och Anders har fått PM med frälsarens namn. Jag namnger och bedömer ogärna folk på nätet utan deras vetskap, varesej för att risa eller rosa. En operationsbild höll jag på att lägga ut men det är lite i makabraste laget så jag ångrade mig. Jag vill ju inte gärna fläka ut mitt köttiga inre på nätet sådär 🙂
Härligt att läsa! undrar också vem han var, måste fråga ortopedsläktingarna om de känner till honom, även om de mest sysslar med ryggar.
Fantastiskt vackert skrivet, jag kan inte säga något annat än det som redan sagts.
Jättefin blogg. Du hade en otrolig tur som träffade denna skickliga läkare. Så roligt det måste ha kännts för honom att öppna ditt mail och bara läsa om allt du genomfört efter operationen.
Det finns något som heter “doktorsguiden”. Jag hoppas att du lägger in massor med beröm där till denne läkare. Allt som är positivt ska omtalas om och om igen.
Jag förvändade mig en operationsbild.
Härligt! Vad hette ortopeden? Jag kan ta på mig att övertyga min svärfar (som också är ortoped)om denne mans storhet.
🙂
Allt jag vill säga är att du är vacker både inuti och utanpå.
Tur du inte lade upp bilden på din öppna fot här, kanske skulle blivit några svimningar då…
Självklart ska du skicka bild på alla medaljer! Vilken underbar historia.
Vilken pärla till Ortoped. Fram för fler sådana. 🙂
Det var tamefan det finaste jag hört sedan konfirmationen.
Lycka till i Uppsala nästa helg!
Fantastiskt vad de kan göra. Härligt att din fot blivit så bra.
Ok. Nu sitter jag här och gråter. Både för historien i sig och för att du skriver så himla bra. Verkligt berörande!
En fantastisk historia och du fullföljer din dröm.