Jag har tagit mig sovmorgon från veckans konferens (eftersom jag ska hålla presentation idag) och har några minuter för ett blogginlägg, som får bestå av först lite jobb och sen lite träning.

Det är intensiva, fulla dagar här. Totalt 1006 seminarium att lyssna på, det gäller att sålla ut vad man är allra mest intresserad av. Själv har jag mest besökt plenarföredrag om allt möjligt (mycket LHC så klart) och “Fachsitzungen” i acceleratorfysik, men ett guldkorn var ett föredrag om kiralitet i “Philosophie der Physik”; det ska jag kolla upp i efterhand (för att det är underhållande!).

Men man (jag) blir tokig om man (jag) bara går på seminarier i 10 timmar. Särskilt eftersom det mesta är på tyska.
Så därför har jag kommit ut på en promenad runt Engelska trädgården och närliggande palats, besökt en fascinerande färgglad doughnut-affär (köpte inget) och klättrat.

Det är nämligen 3 tjejer till från min institution som klättrar, så efter jobbet igår (19:15 kom vi loss, 21 var vi där) for vi till DAV München där det inte finns topprep alls, bara ledklättring (och bouldering). Det var mer smockfullt än jag någonsin varit med om i en klätterhall. Men vi fick tag i ett par långa fina leder och medan tiden gick började valfriheten tillta. Jag klättrade med Marit som är extremt bra (jag fick lust att klättra en 8:a men skulle aldrig tänka mig att leda den. Hon gjorde det åt mig utan problem.) Det var inspirerande och jag klättrade hårt. Efteråt åt vi delikat, och i säng var jag strax efter 01.

I kväll ska jag ta min första öl i München med en vän som studerar här. Han säger sig ha flera Kneipen att rekommendera. Sedan ska jag börja se fram emot hemkomsten fredag kväll, för detta sliter en del på stackars lilla mig.