Som så många andra tänker jag för mycket. Grubblar, oroar mig, planerar. Det var först ganska nyligen som jag insåg hur mycket tankarna tillåts styra mig, även tankar som kanske hellre skulle ha noterats för var det är: bara tillfälliga och inte nödvändigtvis sanna, och som sedan borde ha glömts.
Ja, även jag har blivit invigd i begreppet “Mindfulness”, eller för den som vill, medveten närvaro. Nu är jag inte riktigt så övertygad att jag ämnar sätta mig och meditera varje dag. Men jag är intresserad av hur starkt begreppet har blivit. Det vill säga, hur många det är nuförtiden som tagit budskapet till sig och upplever att deras liv, förr fyllda av stress, smärta och/eller nedstämdhet, har blivit bättre av medveten närvaro varje dag.
Vad säger det om våra liv nu? Kommer vi alla sluta som halvtidsbuddhister, eftersom våra liv inte längre blir uthärdliga i det skenande tempot?
Jag gläder mig över att ännu inte ha tappat förmågan att se skönheten i det lilla. Det får jag väl tacka mina fritidsintressen för. Men förstår samtidigt att det måste finnas något intressant bakom det där med meditation. Man kanske skulle testa ett par veckor ändå? 🙂
(bilden är från 2005 på Skeviksklippan)
Tack för kommentaren Anders. Det tåls att tänka på hur jag skulle kunna prova på meditation efter träning. Särskilt efter klättring känner jag mig ju väldigt harmonisk, problemet är bara att jag blir så hungrig 😀
Jag håller med om att varandet i nuet inte måste ha med religion att göra över huvud taget. Jag ser det som om vi skaffar oss en uppsättning verktyg för att kunna hantera livet. När man är t ex nedstämd har man tappat förmågan att använda dem (så har jag känt tidigare iaf). Genom att använda en färdig uppsättning metoder kan man lära sig att hitta tillbaka till sina verktyg samt utveckla nya, och en religion kan kanske ge en sådan uppsättning av metoder. Mindfulness är ju en uppsättning metoder som delvis härstammar från buddhismen.
Vad jag vill säga är: Visst är det “så enkelt” om man är i mental balans (jag tycker också oftast att det är en självklarhet att vara närvarande i nuet och ta vara på små “obetydliga” glädjeämnen). Men när man är i mental obalans är det inte alls enkelt eller självklart och då tror jag verkligen på just mindfulness som den uppsättning metoder man kan behöva. Så absolut är spridningen av mindfulness och liknande något positivt, jag önskar så klart att alla människor kan tillskansa sig de verktyg som just de behöver för att vara lyckliga 🙂
Sandra,
kul att läsa. Att inte vara övertygad om att meditation fungerar innan man provat låter sunt tycker jag. Något jag rekommenderar om du vill prova som fungerat bra för mig är meditation direkt efter träning, jag upplever att det är lättare att koncentrera sig då eftersom kroppen är i balans.
Och varför ska vi nöja oss med att bli halvtidsbuddister? 😉
Nej, skämt åsido, jag tror inte medveten närvaro eller “varande” som jag kallar det, är knutet till någon särskild religion egentligen, men av någon anledning betonas det mer i buddismen än i andra religioner. Men det är positivt att fler upptäcker det för det är ju så enkelt egentligen.