Vi är inte så bra på det här med att festa. Det är så klart trevligt att umgås med goda vänner, men hellre under lugnare former, och allra helst ute i naturen. Det kanske är ännu ett tecken på att jag börjar bli gammal; doktorn varnade innan jul om hörapparat, och synen är inte heller den bästa… Ehh, jag är 26 😀
Hursom, efter en lyckad jul med skidåkande och turande vi fick även till ett fint koncept för årets nyårsfirande. Två vänner från Karlsruhe kom på besök med skidåkning i sikte. Spännande nog eftersom Thomas aldrig stått på skidor förut. Han fick ett par åk med Bene i nybörjarbacken i Riezlern på söndagskvällen, samt en heldag i Ifenområdet på måndagen. Denna gnistrande och soliga nyårsafton hade många samlats för att köa i liftarna, så det blev en omåttligt social upplevelse för oss som gillar långa pister. Men Thomas, som hållit sig i barnbacken, var glad och nöjd. Där hade lugnet bestått hela dagen så att han, enligt egen utsago, hade kunnat utförligt testa varje möjligt sätt att trilla. Efter 8 timmar var han inte bara gul och blå och färdig, utan enligt oss redo att följa med på skidtur på Gamsfuss under morgondagen, om vi orkade masa oss upp efter nattens fyrverkerier.
Upp till Bärgunthütte följer turen mot Gamsfuss en flack vintervanderväg, vilken tyvärr och obegripligt nog hade sandats så att vi förpassades till marginalen. Thomas fick ange tempot för vårt lilla lämmeltåg. Nu har denne man tyvärr vansinnigt stora vadmuskler. Jag säger tyvärr, för de hyrda pjäxorna funkade inte alls längre efter gårdagens intensiva övande; de tryckte helt obarmhärtigt rakt in i muskeln. Vår tappre kämpe gav upp vid hytten, lovade att träna på djupsnöåkning i det flacka närområdet och vänta på oss här.
Det visade sig vara lika bra. Jag och Markus hade inte testat denna tur innan. Gamsfuss är en av de två nybörjarturer vi har i dalen (resten är svårt) men spåret började nu nästan genast rätt brant uppåt. Och fortsatte på samma vis hela vägen. Jag gillar att gå brant, men vid några tillfällen fick man koncentrera sig, och Bene uttryckte viss oro för att komma ner här senare. En av de locals vi mötte tipsade om ett alternativt vägval ner för bättre åkning – förvisso ännu brantare, men med orörd snö. Vi betraktade hans vidare färd ner i snygga, trygga och snabba svängar. Får nog se hur brant det är först, innan vi följer hans tips…
Gamsfuss hälsade oss med rejäla hängdrivor och hård vind, men också en fin utsikt över vår egen dal och de närliggande. Vi kurade ihop oss bakom en vindskyddande klippa och mumsade på Brotzeit. Bröd, korv, ost, te samt lite toppchoklad. En tillräckligt lång paus för att samla mod. Bene förklarade sin ovilja att ramla här och åkte runt den långa hängdrivan samma väg som vi kommit. Jag tog en mer direkt väg för att kunna hålla koll på Markus, som önskade hoppa genom hängdrivan och carva i den orörda snön nedanför. Han imponerade dock på mig genom en smula sunt förnuft när han ångrade sig och följde Benes väg ner.
Längre ner beslöt vi efter viss diskussion att följa tipset om bättre snö som vi fått innan. Det var brant som i en svart pist, men eftersom snön var fantastisk så gick det bra. Det blev sedan ett lekfullt åk ner mellan träd och höga gupp, jag ramlade mig riktigt vit en gång men hade roligt hela vägen. En helt okej start på året!
Thomas råkade sedan stå precis där vi lämnat honom ett par tre timmar tidigare, han hade verkligen lyckats underhålla sig själv här i närområdet men var nu avgjort redo att bege sig hemåt. Men inte utan lite rosa bubbel i magen innan färd så klart.
För oss är det festligt att få fira in det nya året på tur i bergen. Men visst går det att toppa en aning: nästa år vill vi bivackera någonstans högt upp över nyårsnatten. Några andra måste ha gjort detta i år med tanke på de underliga platser raketer avfyrades ifrån, och det är säkert en upplevelse! Jag hoppas bara att det inte går alltför hårt åt de stackars vilda djuren. Åhåjaja, där kom den gamla tanten fram igen.
0 Comments