Söndag är sista aktivitetsdagen för de flesta i stugan, och av den stora gruppen vi gick med igår har det blivit flera små. Några går en kortare tur och vissa har lovat att åka med barnen i skidbacken. I slutänden är det bara jag, Markus och Alf som vill upp på det lite mer utmanande dagsprojektet Männliflue (2652m, 1300 hm, 14,2km).
Det är tidig morgon och klarblå himmel. Biltermometern visar -15 grader så ytterdunvantarna får vara på en stund. Spåret går flackt mot sydost, och där dalen tar slut går det sedan stadigt uppförs österut, för att runda berget och till slut stiga upp över dess nordsida. Vi väljer under vissa sträckor att göra ett nytt, säkrare spår mitt i dalen, även om det bli lite mer upp och ner, eftersom bergssidorna är branta och många laviner har gått över dess sluttningar.
Det börjar så smått kännas i benen att turen är lång. Det totala antalet höjdmeter är väl som gårdagen, runt 1300m, men detta spår går monotont brant uppförs och lämnar rätt lite till fantasin. Om man inte har överkapacitet för att titta bakåt förstås. Utsikten i ryggen är häpnadsväckande, men i den sista långa backen kan jag knappt njuta – förhoppningen ligger i att Markus och Ralf tar många fina bilder för att kompensera min ignorans. Dessutom blåser det iskalla vindar som får fingrarna att stelna. Jag undrar hur det ska gå att åka ner över den allt brantare backen. Skidorna hasar ner i den lätta snön, på skrå i många, många zick-zack-svängar.
Trots blåsten på vägen upp så visar det sig vara nästan vindstilla på toppen . I solen tinar kalla fingrar från en minut till nästa. Man kan se långt härifrån, i alla fall söderut. Norrut skyms sikten något av en enorm hängdriva som får förbli oklättrad. En vanlig dag hade vi pekat ut varje topp omkring oss, men efter två chokladkakor slukade nästan hela, samt lite bröd och ost, vill jag nu ner fortast möjligt.
Och hej vad det går – och det går ju bra! Tack vare den fina snön kommer även jag ner i kontrollerade svängar och får dela med Markus och Alf den glädje som följer av ansträngningens belöning.
0 Comments