…men det vet den inte om så den flyger ändå. Jag vet inte om de har tänkt på analogin med löpare i Humlestafetten, som dock har sitt namn från Bromöllas turistled Humleslingan som går runt våra Ivösjön, delvis på våra gamla släktmarker.

De senaste två åren har jag sprungit den med klubben och det har varit en av årets absoluta höjdpunkter. Löpning som lagsport liksom. Tyvärr krockar årets upplaga med både Springtime och Lundaloppet, men en sån sak kan ju inte hindra en, och pappa, född och uppvuxen i Bromölla, som varit sugen på att springa ända sen han först hörde talas om loppet drog snabbt ihop ett släktlag. Ja, inte bara ett, utan två faktiskt, så nu det blir stafett till ölgudens ära i år också.

Tyvärr med sorgband på armarna eftersom farfar trots sina blygsamma 93½ år nog gärna hade tagit en av de korta sträckorna om han inte hade lagt skorna på hyllan på det mer definitiva sättet nyligen. 87 år gammal gjorde han sitt sista hela Brolopp, och 89 år gammal delade han det med sin yngsta dotter. 90år fyllda beklagade han sig för läkaren att det gjorde ont i knäna när han sprang. Läkaren tyckte att han som var 90 år inte behövde springa…Om det vore lika mycket krut i arvtagarna hade vi väl vunnit hela stafetten, men å andra sidan började hans idrottskarriär på allvar först fyllda 65 så vi har några år på oss…

Det blev inte två helt fyllda lag, utan jag och min kusin får snällt dubblera. Jag fick de två längsta sträckorna, först startsträckan på 7800m och sen sjunde på 8200m. Blir nog en intressant och ganska jobbig dag i fäders spår…