Tog sikte på ett milpass idag efter jobbet. Efter ca 9 km dyker en tanke upp i hjärnan, “är jag trött eller är det bara hjärnan som är bekväm?”…
Vad tanken kom ifrån vet jag inte, för när jag tänkte efter var jag inte speciellt trött, inte flåsmässigt i alla fall. Benen har dock ytterligar en bit kvar till halvmaraform och foten ger sig till känna, men glädjande nog inte med den stickande nervsmärtan som fanns där tidigare!
I alla fall, strax efter den där märkliga tanken när jag ligger och nöter i ett sällsynt 4.40-tempo fick jag, och ursäkta det engelska uttrycket, ett “Kodak-moment” (vad blir det på svenska, Hasselblads-ögonblick?).
Ett helt fantastiskt, om än lite löparnördigt, ögonblick när två sädesärlor plötsligt dyker upp och följer mig i nästan 100 meter!
Känslan fick mig att fortsätta i samma tempo i nästan 1 km till.
Väl hemma efter dryga 12 km var jag väldigt nöjd med mig själv idag!
Löpa med ärlor!
Welcome
7 Comments
Submit a Comment
Want new articles before they get published?
Subscribe to our Awesome Newsletter.
Härligt. I lumpen fick man ju lära sig att man hade 50% kvar när man kände sig slut. Så jag röstar på hjärnan som uppenbarligen var mer inne på mindfulness -pass 😉
I ett par km ja…
4.40 är ett bra tempo Mr Poet 🙂
Ja, det är knepigt vad som poppar upp när hjärnan får koppla av!
Haha, ja det var ett skönt uttryck =)
I 9 fall av 10 satsar jag dock mina pengar på hjärnan…
“är jag trött eller är det bara hjärnan som är bekväm?”…
Haha! Den är ju klockren! 🙂
Fint