Äntligen, var ögonblicket framme som jag längtat så efter. Att få stå på startlinjen tillsammans med min lagkompis Eva-Lott i tävlingen Ö till Ö i Stockholms Skärgård. Lag Brunbergs Bygg Trollhättan

Efter goda förberedelser var det alltså dags för starten att gå, klockan var 06.00 och det var måndag 3:e september 2012. Vilken känsla det var, helt fantastisk. Jag kände att allt i kroppen var OK och jag kände att vi skulle få en bra dag där ute.

Lätt löpning till att börja med på Sandön och sedan var det dags, för den första längsta simningen. Vi kollade först upp landmärke och det var utmärkt med en blickande lampa så det var lätt att navigera.

Vinden var tyvärr emot oss och det var stark sid/motvind från Sydväst. Vilket gjorde att simningen skulle ta något längre tid än tänkt. Men att den första simningen skulle ta omkring 55 minuter, DET hade vi verkligen inte planerat.

Nåväl, det blir att trycka på mer på de andra simsträckorna.

Å vad kul det var. Allt tuffade på och vi joggade över öarna och simmade nu lite småsträckor här och där. Allt kändes kanon och jag kände mig stark.

En lång löpning hade vi på Runmarö och det gick fint. Terrängen var svår men kul på många ställen. Helt omöjligt ibland att springa eller ens småjogga. Det var klättring uppför, på bergskanter (hua det var läskigt) över stock och sten, verkligen jättekul. Det passar både mig och Eva-Lott med lite svår terräng då vi är ganska modiga främst utför. Vi hoppar och skuttar för att ta oss fram så fort det går.

Märkte så smått att Eva-Lott fick besvär med sin andning och förstod att det hämmade henne väldigt. Hon har haft problem sedan i våras och nu gjorde det sig till känna verkligen. Det märks ganska väl eftersom hon är så jäkla stark annars och nu sjönk farten. Både i simmet och på löpningarna. Så synd om henne men hon kämpade så det var inte klokt. Jag försökte hjälpa henne på löpningen ibland med att sätta en hand i ryggen på henne och vi lyckades komma till första repet på Nämdö med 1 minut till godo. Phu det var nära ögat.

Vi traskade sedan vidare så gott det gick och trodde vi skulle ha tid på oss till nästa rep. Men dessvärre när vi hade simmat helvetessimmet mellan MörtöKlobb och Mört Bunsö som var 1400 m hade det alltså tagit oss 57 minuter. Visst var det bedrövliga vågor och motvind men så lång tid ska det inte ta. Vi hade inte råd att förlora så mycket på simmet. Så vid Kvinnoholmen insåg vi att tiden var ute och vi hade 2,5 km kvar till repet.

Totalt hann vi med 10 öar och 11 simsträckor, 30 km löpning och 6730 m simning.

Först var vi besvikna men nu i efterhand så känns det bättre. Det känns helt klart att vi har chans att klara denna tävling. Men då måste allting klaffa, inget får strula, det har vi inte råd med.

Dagen efter kändes det knappt i kroppen någonting, helt sjukt. Men eftersom vi inte gick för fullt så blir man ju inte utmattad på det viset. Det har vi tänkt bli nästa gång 🙂

Jag är ändå så himla glad att fått stå på startlinjen ihop med Eva-Lott. Är en helt otrolig rolig/tokig/galen tävling på alla vis. Och jag är sugen på revansch. Vill ju bocka av den här tävlingen ju 🙂