Så har vi gjort vår första vandring i Alperna, det blev österrikiska Karwendelgebirge efter ett tips jag fått. Vi har ju vandrat en hel del i nordiska berg innan, jag och Markus, och eftersom vi är klättrare ville vi ha lite extra höjd och utmaning.
Det fick vi. Och väl där insåg vi att vi, trots goda förberedelser, hade underskattat hur tungt det är med “svensk packning” med tält och allt, när man knatar mer än 1000 höjdmeter upp och ner varje dag längs steniga stigar. Värst av allt var 2:a dagen med mer än 1500 meter stigning och 16.5 kg på ryggen. Det var tungt mot slutet vill jag lova. Hela dagen var en enda brant stigning, men sista de två timmarna tvangs vi krypa upp för exponerade rasbranter med rullande småsten upp till fotknölarna; två steg upp, åka ner ett steg igen. Efter vart fjärde steg en ny vilopaus för att hämta andan. Det gick inte att vända sig åt något håll, för brant. Bara uppåt gällde. Det kallar jag högpulsaktivitet! Det var en lättnad när vi kom upp på klippa, sk Klettersteig. Markus, som hade än mer packning, höll iaf samma tempo som jag. När vi väl kom upp var det bara två timmar kvar till solnedgång, så det var säkrare att stanna i bivackhytten nära toppen.
De andra dagarna var väl aningen lugnare, även om man alltid gjorde många fler höjdmeter på ett par timmar än vad man kan få ut av en hel dag i Kebnekaise-trakten.
Visst har vi lärt oss mycket. Under så utmanande vandringar kommer vi skippa tält och sovsäck i fortsättningen. Det blir lim-väskor med ultralätt innehåll. Men samtidigt var det kul att testa på!

Nu är mina båda knän kaputt igen som förväntat, men jag har inte råkat ut för någon allvarlig vridskada så det tar nog max en vecka innan jag kan börja träna lätt igen. Nu ser jag fram emot att springa i skogen, cykla, köra benböj och all annan träning jag har planerat in för hösten. Vad stark jag ska bli! Och så måste jag hinna läka innan vi sticker ut på vår första flerdagars MTB-tur i bergen i höst! =)