2½ månader, så långt uppehåll från konditionsträning har jag inte haft på många år utan att vara skadad. Sådan ovilja mot träning i allmänhet har jag faktiskt aldrig känt. Så lite spännande var det att klicka i.

Visst var jag lite nervös idag över att ha tappat ALLT. Och min kära MTB kändes plötsligt mycket tyngre, de nymonterade slaskskydden kan knappast förklara allt.
Måste hoppa av redan i Neudorf och inspektera marken. Det som först såg ut som mängder av finkrossat glas var uppenbarligen hagel, väldigt lokalt nerfallet.
I skogen stog det inte still, men nästan. Det var motvind och djup snö/is/slask/lera. Jag var ganska varm och go trots lite väl svala kläder, men långsammare kan man knappast cykla. Trögt.

På hemvägen upptäckte jag att det mest var underlagets fel. Solen hade legat på, och där asfalt fanns, fanns sträckor med barmark. Där kom jag upp i 28 km/h (allt är platt, inga backar), höll mest 26-27 km/h. Att jämföra med bottenrekordet 16.5 km/h i “slask-leran”… Ute ur skogen höll jag 29 km/h några plattsträckor, men då längtade jag verkligen hem.

Hursomhelst är jag nöjd med att ha fixat mina 44 km med styrketräning i mitten. När kroppen är van kan jag fixa det med bara en shejk efter gymmet, men nu, otränad, kan jag inte jobba på fett lika bra i cyklingen och fick peta i mig choklad innan. Funkade, men lite trött var jag.

Det är ju också första gången jag vågat prova 105 kg på latsdrag. Tekniken var fin i ca 5 reps och jag skulle nog kunna ta ett maxlyft på 115, om jag bara vågade prova…

Nu måste jag nästan sova, 16:23.