För mig har det varit första gången jag har haft en ofrivilligt uppehåll i min träning för en längre tid. Jag är van att kunna träna och de uppehåll jag haft har varit några motivationsdippar eller kortare förkylningar. Om jag har haft uppehåll har det ibland varit lite trögt att komma igång och få den där härliga känslan (flowet) från träningen. Men denna vecka har jag fått lyxen av att få den där härliga euforiska känslan igen när jag tränar. Ska de krävas en skada för att få uppleva en sån här posivit känslorush igen av träning? Nåväl…hoppas att känslan sittar kvar länge.

Meniskoperationen den 1 mars gick över all förväntan och jag kunde stödja från dag 1. Fascinerande tycker jag. Efter lite varsam rörlighetsträning och styrke/rehabträning var kände jag nu i veckan att det var dags att testa knät.

Lyckan av att kunna springa dryga 3 km i onsdags utan knäsmärta var fantastiskt. Första gången sen i augusti. Fortsatte i torsdags med kort löptur på bandet och ett ordentligt styrkepass som gav effekt (träningsvärk). Började dag 3 att känna vittring av flow och gav mig iväg på mitt gamla danspass och avslutade med dans på både fre & lör-kväll. Lite svullet knä men ingen smärta! 🙂 Avslutade därför veckan styrke/konditionsträning på bryggan vid Sveriges vackraste gym: Mälaröträningsverk! Kan inte bli bättre!

Inser nu hur mycket jag har saknat att kunna träna och dansa. Full av energi då träningen även ger en mental återhämtning. I´m back in the game. Finally! 😀