Ja då har jag varit i dojon igen.
Och en sak är då säker: Aldrig mer ett sånt här långt uppehåll, aldrig, ALDRIG. Come-backen var alltför vidrig att genomleva för att man ska vilja göra den i repris. Sprängda lungor och blodsmak i munnen är bara två av flera motbjudande ingredienser. Jag tror att 80 % av träningsvärken satt i bröstkorgen… bara av att andas. Sånt här kan inte vara bra för en människa i min ålder. Men det var lika kul som vanligt
: D