Jag har deltagit i Vårruset två gånger. En gång med jobbet i början på 90-talet och en gång med jobbet för 2-3 år sedan. Då svor jag dyrt och heligt att aldrig göra om det.
Men sen började mamma prata om att efter att ha följt med mig och systern på massa lopp runt om i världen kunde det vara kul att springa själv. Häromveckan fick jag således sms från syrran där det stod att hon anmält mamma till Vårruset och så beordrade hon mig att anmäla mig och lufsa med och dela upplevelsen.
Mamma har aldrig deltagit i något lopp, men nu när hon är hjärtopererad (hon hade något ärftligt hjärtfel som ställt till det för henne genom åren) och tanterna i hennes hjärtgympa-grupp berättade att de har klarat ett vårrus tyckte hon att det var dags att förtjäna en egen tävlingströja. Hon har glatt mottagit alla mina och systerns fula tävlingströjor och sover i Dunderdygnströjor och marathon-t-shirts, men hon är mycket mer exalterad över den gröna Vårruströjan som kom med posten i veckan.
Hon har legat i hårdträning det sista och är verkligen taggad och idag var vi i Slottskogen och hade baninspektion. Hon fick låna min 625x (som hon efteråt undrade vad den kostade…) och sen sprang jag och Ann motsols och mamma sprang medsols och när vi mötte mamma vände vi och gick/småjoggade tillsammans. Riktigt trevligt. Och det blir säkert kul på Vårruset på också…
Men jag är ändå lite orolig. Jag ska ju springa Ultra 50K på Lidingö på lördagen. Kan jag verkligen delta i ett lopp så tätt inpå Vårruset? Jag har ännu inte bestämt mig för vilket av loppen jag ska satsa på, men om jag äter och vilar ordentligt kanske jag hinner återhämta mig tills jag ska åka till Stockholm.
0 Comments