Efter att ha varit otroligt motiverad och verkligen jobbat på att få upp formen igen märker jag att jag nu, efter att ha sprungit en, efter omständigheterna, lyckad halvmara, deltagit i ett ultralopp och persat på milen tappat bort både struktur och förbättringsmotivation.
Nu känner jag mig som vanligt i kroppen igen och eftersom jag av naturen är en bekväm lustmotionär känns det väldigt avlägset att ge mig ut på långpass i regnväder eller kvalitetspass i mörker.
Jag är hur som helst tacksam för att jag har sådana, för mig, oanade mentala reserver så att jag kunde träna upp mig med sådan målmedvetenhet och därigenom återhämta mig så raskt och elegant, men det vore ju trivsamt att kunna fortsätta känna den motivationen och önskan om förbättring även “till vardags”.
Fast å andra sidan, vem i herrans namn kan vara motiverad i november?
Bekväm och ostrukturerad. Som vanligt.
Welcome
6 Comments
Submit a Comment
Want new articles before they get published?
Subscribe to our Awesome Newsletter.
November var jätteunderbar och gick jättefort! Det är ju redan halva december och fortfarande lika bra! Och snart är det jul! Kram systern!
november suger!
Någon som haft ett år som kantats av återkommande knäproblem, men nu är igång igen och känner att kroppen verkligen svarar på träningen…
Gratulerar till de mentala reserverna! För övrigt går det hur bra som helst att vara omotiverad i november – det finns ett antal månader till på året att använda till löpträning…
Nä, man får vara glad om man öht överlever förbannade november.
Jag kan inte heller vara motiverad i november. Och inte i december, januari, februari, mars, april eller maj. I juni. juli och augusti är jag motiverad, men då är mitt gymkort fryst. När jag tinar upp det i september har jag motivation i en vecka. Sen är den borta resten av månaden och även i oktober.
Jag BEUNDRAR dig!
I herrans namn är Pulspastorn motiverad i november!