YES! Det gick vägen! Vi, detta goa gäng höll ända fram till mållinjen! Jag, Eva-Lott Elefant, Ulrika Wernståhl, Katrin Karlsson och Magdalena Göransson.

Aldrig har jag varit så nervös i hela mitt liv inför en tävling tror jag banne mej. Dagen innan var helt bedrövlig och jag mådde inte alls bra, så jäkla nervös!

På tävlingsdagen var jag fortfarande väldigt nervös men något lugnare, alltså mer fokuserad kanske.

Vi samlade ihop oss och gjorde i ordning våra grejer, fick en bra placering på vår växlingsruta. Alla gick in i sig själva och fixade, varje pryl på sin plats.

Simning:
In till simbassängen och kolla på 1:a startgrupp och leta upp vilken bana vi skulle köra på.

Jag var utsedd att ”dra” simmet och jag startade lugnt och fint. Såg vid varje vändning att alla var med så det var bara att köra på. Simmade snart ikapp det andra laget och tryckte mig förbi. Dessvärre kom inte Eva-Lott förbi, som då låg efter mig. Ja det blev lite tumult, men så här är det varje år. Och trots att jag tappade räkningen och fick stanna upp och fråga Eva-Lott om vi var klara, så fick vi en grymt bra tid.

T1
Finns inget att säga om, detta kan vi!

Cykel:
Gött, upp på cykeln, ”min gren”. Allt flöt på fint och i cykeln känner jag mig stark och kunde hjälpa till när det behövdes. En hagel/regn-skur fick vi över oss ut mot Utby men vem tusan bryr sig om det? Inte jag i alla fall. Tävlingsmodet är påslaget så då är det väldigt sekundärt 🙂
Vi blev ikappcyklade uppför på gruset av ett mixlag. Detta lag körde vi sedan ikapp och fick efter överväganden ta beslutet att ”här kan vi inte ligga”. Så vi fick iväg och hade god fart resten av resan. Lite synd vi ”fastnade” lite bakom dom men det var en lärdom som inte kommer hända igen!

T2
Finns inget att säga om, detta kan vi!

Löpning
Japp, nu kom vi till min lite sämre gren. Visste att jag håller i ca 7 km sedan kommer jag behöva hjälp. Men jag kände ändå ett lugn då jag visste att jag kommer få hjälp om jag behöver. Så starka löptjejer som det finns i detta gäng. Och det blev ungefär som jag räknat med, kanske lite bättre. Jag hängde med bra i det tempo som sattes upp. Utför Olidanbacken drack jag lite cola för att hämta krafter inför Kärlekens stig. Kopplade på min lina på Ulrika. Som gott var behövde jag bara lite extra hjälp i en del backar. På platten och utför gick det rätt bra. När det var några km kvar var jag riktigt trött men bet ihop. Bad Eva-Lott om en hand i ryggen de 2 sista knixarna vid kyrkan. Sedan var det bara att gå in i dimman, så lite kvar nu. Såg att Klaffbron var öppen och första reaktionen var NEEJ! Men faktum är att det blev ett ”bra stopp”. Lagom kort, ca 2 minuter. Hann inte bli stel i benen men pulsen hann gå ner vilken var toppen! Sedan var det ju bara att vika av ner på Strandgatan, här gick det undan. Nu fick jag rysningar i kroppen och ville bara framåt. När vi passerade mållinjen var jag sååå lycklig när jag såg på min klocka 2.59.54 och då var broöppningen med i den tiden.

Det var dock lite jobbigt eftersom vi inte riktigt visste om vi vunnit. De som kom 2:a hade fått en lång broöppning så det blev lite nervöst innan vi fattade att vi verkligen hade fixat segern!!!

Sluttiden blev 2.57.47

Ja som sagt. Vi hade 2 mål med denna tävlingen och det var att vinna, och som första damlag gå under 3 timmar. Båda målen klarade vi av och jag är så himla glad att få vara med detta sköna gäng!! Se upp nästa år, då kapar vi 2.55 😉